I en intressant utställning visar Liljevalchs en stor mängd visioner om kläder. En del av plaggen som visas kan verka opraktiska, ofulländade och mer kuriosa än användbara, men vi vet ju hur snabbt tekniken förfinas om intresset finns, och hur tidiga, klumpiga versioner utvecklas till något som vävs in i vardagslivet, underlättar och snart blir något oumbärligt. Med det i tankarna kan jag ändå erkänna att jag inte blev så entusiastisk inför det första rummets experimentella kläder i bark, återvunnet material eller med plats för ihopasamlade tidningar för att hålla värmen i en framtida sönderslagen civilisation, men låt oss se utvecklingen an med tillförsikt.
Nu är det inte bara framtiden som avses i titeln. En del av rummen är vikta åt till exempel Schiaparellis vackra plagg och accessoarer, framställda under timmar och dagar av skickliga hantverkare i dyrbara material. För att genomföra något sådant krävs en vision av slutrestultatet, mottagaren och känslorna som produkten kan väcka.
En invändning jag ofta har mot mer experimentell haute-couture är att den ser ut att ta över bäraren och skymma individen under. Men i ett av Liljevalchs skönast designade rum såg jag en underbar video av Nick Knight, Fantasia 2008, där modeller i excentriska kläder skrattade, dansade och gjorde kläderna till en del av sig själva. Det gav ett gott perspektiv på de roliga outfits som presenterades vid sidan.
Åter till utopiska idéer: som hämtat från framtiden var ett rum med rader av displayer av plagg och bildskärmar. Där fanns bland annat en topp av Hussein Chalayan där en sensor uppfattade vart en åskådare tittade och modifierade plagget just där. Ett par av filmerna och designen som visades var något skrämmande, men bidragen av Lucy McRae och Ying Gao var fascinerande och jag hoppas på att få se mer av dem någon gång.
Det var roligt att få se kläder designade för väldigt annorlunda livsstilar och, framför allt, väldigt annorlunda kroppar, som kollektionen för extremt långa och smala eller korta och tjocka personer. Hela utställningen på Liljevalchs är gediget utfört med många intressanta specialteman, och var en sevärd och tänkvärd upplevelse.
Länk till Liljevalchs sida om utställningen
Nu är det inte bara framtiden som avses i titeln. En del av rummen är vikta åt till exempel Schiaparellis vackra plagg och accessoarer, framställda under timmar och dagar av skickliga hantverkare i dyrbara material. För att genomföra något sådant krävs en vision av slutrestultatet, mottagaren och känslorna som produkten kan väcka.
En invändning jag ofta har mot mer experimentell haute-couture är att den ser ut att ta över bäraren och skymma individen under. Men i ett av Liljevalchs skönast designade rum såg jag en underbar video av Nick Knight, Fantasia 2008, där modeller i excentriska kläder skrattade, dansade och gjorde kläderna till en del av sig själva. Det gav ett gott perspektiv på de roliga outfits som presenterades vid sidan.
Åter till utopiska idéer: som hämtat från framtiden var ett rum med rader av displayer av plagg och bildskärmar. Där fanns bland annat en topp av Hussein Chalayan där en sensor uppfattade vart en åskådare tittade och modifierade plagget just där. Ett par av filmerna och designen som visades var något skrämmande, men bidragen av Lucy McRae och Ying Gao var fascinerande och jag hoppas på att få se mer av dem någon gång.
Det var roligt att få se kläder designade för väldigt annorlunda livsstilar och, framför allt, väldigt annorlunda kroppar, som kollektionen för extremt långa och smala eller korta och tjocka personer. Hela utställningen på Liljevalchs är gediget utfört med många intressanta specialteman, och var en sevärd och tänkvärd upplevelse.
Länk till Liljevalchs sida om utställningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar