Åsa Cederqvists plumpar och klumpar är så uttrycksfulla att det känns som att de är på väg att säga något. Det är också den ungefärliga titeln på verket som hänger bakom disken, ett nästan-mänskligt ansikte med öga-öga-näsa-mun gjort av klumpar. Men även de enskilda klumparna, uppsatta på väggen nära varandra, är liksom självsäkra och därför extra lockande.
De trinda föremålen har ytor av blankt material med spännande mönster. Jag påminns om Marie-Louise Ekmans kroppsutsöndringar, men här är de inte naiviserade utan förskönade och mycket lockande. Även de verk som avbildar något som skulle kunna vara fekalier har färg och skuggning som gör att de ser värdefulla ut. Det är intressant hur Cederqvist kan skapa ett värde i föremål som i förstone ser banala ut.
Länk till Wetterling Gallerys sida om utställningen
De trinda föremålen har ytor av blankt material med spännande mönster. Jag påminns om Marie-Louise Ekmans kroppsutsöndringar, men här är de inte naiviserade utan förskönade och mycket lockande. Även de verk som avbildar något som skulle kunna vara fekalier har färg och skuggning som gör att de ser värdefulla ut. Det är intressant hur Cederqvist kan skapa ett värde i föremål som i förstone ser banala ut.
Länk till Wetterling Gallerys sida om utställningen
 |
| Foto: Jean-Baptiste Béranger |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar