lördag 2 januari 2016

Dune Messiah av Frank Herbert

Den andra delen i Frank Herberts epos utspelar sig tolv år efter den första. Planeten Arrakis, Dune, vars svårbemästrade ökenklimat spelade en stor roll i första boken, är förändrad, dels av den tilltagande grönskan och därmed bekvämligheten, men främst av religionen som uppstått kring universums kejsare Paul Muad'Dib och hans syster Alia.

Paul har alltid varit tveksam till den roll som jihadledare som han ser i sin egen framtid, medan Alia till fullt har omfamnat och utvecklat kulten där hon är medelpunkten. Boktiteln väver in rollen av Messias i den huvudsakligen islaminspirerade religion Herbert målar upp, och bland annat upplever Paul vid en vandring till ett hemligt och möjligen dödligt möte tvivel liknande Kristi kval natten innan korsfästelsen.

Handlingen är centrerad kring Paul och hans känslor inför det han själv utfört och vad som kommer att komma, en process som verkar omöjlig att stoppa trots hans egna försöka att manipulera sitt och civilisationens öde. Vid ett tillfälle påpekar han för Stilgar, sin högra hand, att under hans korståg och erövringar på olika planeter har han miljarder människoliv på sitt samvete, fler än de som räknades som de värsta diktatorerna i urtiden, Stalin och Hitler. Så blodig är alltså hans regenttid, trots att han försöker mildra förloppet.

Självklart möter han motstånd, dels från de gamla kungahusen som ser makten koncentreras till en härskarreligion, men också från de fremen som varit hans förtrogna, som blivit desillusionerade av vad de sett under krigen och som blir upprörda av att se sitt folk förslappas av bekvämlighet. Förräderi från de innersta kretsarna smärtar mer och är svårare att upptäcka.

Det finns flera över-naturliga element i Frank Herberts universum: Bene Gesserits träning som ger dem stor självkontroll och makt över andra, krafterna som kommer av kryddan melange och annat som uppstår i mötena mellan dem. Till detta fogar Herbert nu en annan kult, Bene Tleilaxu, vars medlemmar kan förändra ansikts- och kroppsform till att härma någon annan, förmågan att regenerera döda människor och därtill en egen metod för att "programmera" människor till verktyg.

Dessa beståndsdelar behandlas dock som de naturliga och någorlunda kända krafter de är i världen som beskrivs: inte något fantastiskt som tar över fokus, utan som kraftfulla verktyg för några, som ändå måste balanseras och kämpa emot andra mäktiga krafter; människans egna drivkrafter såsom avundsjuka och maktlystnad; slumpmässiga utfall av tur och otur; och ödet självt.

Det är en svaghet att vi bara får korta glimtar av vad Paul Muad'Dibs frammarsch genom universum fått för inverkan på planeterna han lagt under sig. Läsaren får främst se hans goda sidor och tvivel, vilket gör det lätt att sympatisera med honom. Är han en rättvis härskare egentligen? Känner han ånger över de grymma beslut han måste ha fattat? Har han blivit en hårdare människa av det? Det är ändå förståeligt att Herbert har valt ett smalare fokus, och handlingen på Dunes mark är tillräckligt intressant för att fylla Dune Messiah med ett fascinerande innehåll.

Fler böcker av Frank Herbert:
Dune

Inga kommentarer: