Under 2015 hade jag glädjen att besöka tre stora städer (förutom Stockholm) och deras muséer. I Berlin var den största upplevelsen de verk som viasdes i Pergamonmuséet. Allt från enorma monument och prydnadsföremål som människan skapat under flera sekler i alla världens hörn; formfulländade, vackra och imponerande som vittnesbörd om civilisationens väg.
På Guggenheimmuséet i Bilbao fanns ännu ett monumentalt verk men av senare tillverkning. Att vandra genom Richard Serras stålskulpturer kändes både svindlande och roligt.
I New York finns fantastiska Frick Collection, där främst europeiska mästerverk har samlats, varav många är berömda och så gott som alla är utsökta.
Men i staden bjöds också på utställningar av konstnärer som inte fått lika stort genomslag på vår sida av Atlanten, trots deras stora begåvning och intressanta motiv. På MoMA fick jag se den sydamerikanske konstnären Joaquín Torres-García, och på Whitney Archibald Motley, båda med färgskalor, motiv och filosofier väl värda att minnas.
Till Stockholm kom en utställning med rysk konst, med konstnärer som endast långsamt börjar bli mer kända i västvärlden. Det var en fint varierad och sevärd utställning på Nationalmuseum inhyst i Konstakademiens lokaler.
Vi har begåvade konstnärer i Sverige också. Jag kommer alltid att vara tacksam mot Ernst Billgren för att han livade upp konstscenen med lekfulla men gediget utförda tavlor och skulpturer. Jag tyckte om hans utställning på Lars Bohman Gallery under namnet Wilhelm von Kröckert, och är glad att han inte bytte stil när han bytte namn.
Sven-Harrys visade upp två svenskars konstnärskap som de flesta av oss nog inte visste så mycket om: Pehr Hilleström, som ger en fin inblick i 1700-talets vardagsliv, och Marcus Larson, vars dramatiska tavlor från 1800-talet var en viktig pelare i den breda och välgjorda utställningen på temat Skräckromantikens landskap.
Till slut något riktigt vackert; två fotografer som skapar genuint sköna fotografier med ett djupt estetiskt värde. Det är Cecil Beaton, som också visades på Sven-Harrys, och svenske Dawid, ännu verksam, som visades på Christian Larsen Galleri: klara, sköna foton, uppfriskande som ett glas vatten.
På Guggenheimmuséet i Bilbao fanns ännu ett monumentalt verk men av senare tillverkning. Att vandra genom Richard Serras stålskulpturer kändes både svindlande och roligt.
I New York finns fantastiska Frick Collection, där främst europeiska mästerverk har samlats, varav många är berömda och så gott som alla är utsökta.
 |
| Archibald Motley: Cocktails |
Till Stockholm kom en utställning med rysk konst, med konstnärer som endast långsamt börjar bli mer kända i västvärlden. Det var en fint varierad och sevärd utställning på Nationalmuseum inhyst i Konstakademiens lokaler.
 |
| Wilhelm von Kröckert: Futura |
Sven-Harrys visade upp två svenskars konstnärskap som de flesta av oss nog inte visste så mycket om: Pehr Hilleström, som ger en fin inblick i 1700-talets vardagsliv, och Marcus Larson, vars dramatiska tavlor från 1800-talet var en viktig pelare i den breda och välgjorda utställningen på temat Skräckromantikens landskap.
Till slut något riktigt vackert; två fotografer som skapar genuint sköna fotografier med ett djupt estetiskt värde. Det är Cecil Beaton, som också visades på Sven-Harrys, och svenske Dawid, ännu verksam, som visades på Christian Larsen Galleri: klara, sköna foton, uppfriskande som ett glas vatten.
 |
| Cecil Beaton: Greta Garbo |
4 kommentarer:
Vilket spännande konstår! Hade också velat se Beatons fotografier.
Ja, de var verkligen en lisa för själen att se. Även nu när jag såg om dem kände jag en inre ro av den rena estetiken.
Vilken utsökt pärla detta inlägg är. Tack!
Tack själv, Snowflake!
Skicka en kommentar