Det är mitt eget fel att jag inte känner till miljöerna, demonstrationerna och massakern som Korakrit Arunanondchais verk bygger på - det som är välkänt för honom är okänt för mig. Fast inte välkänt för honom heller, för massakern på den sydkoreanska ön Jeju år 1948. Demokratiprotesterna i Thailand från 2020 känner vi till aningen mer men ganska litet för att vara ett land så välbesökt av svenska turister och expats.
Nu är det inte datum och fakta som Korakrit Arunanondchais förmedlar, utan starka känslor och sammanblandade känslor som inte går att separera och definiera. I en av salarna på Moderna Museets nedervåning visas en film med människor kring ett brinnande bål; knutna nävar, en vilja att göra något, men de vi ser är kanske inte helt mänskliga. Likt skuggorna som är målade runt omkring på väggarna har de ett par små vingar på ryggen. På bänkarna framför filmduken sitter gosedjur utplacerade, och fastän de är fluffiga bör man nog inte räkna bort dem för deras gullighet.
Ett mellanting mellan grottmålningar och graffiti täcker väggarna i nästa sal där det sitter en docka i människostorlek lutad mot väggen. Ansiktet och händerna lyser blått. Är det så det kommer att vara en dag, ständigt uppkopplad mot något annat och frånkopplad från den här världen? Det höga ljudet från utställningsrummen med filmer flyter in i passagen från båda hållen.
Installationsbilder från utställningen visar de body bags som kantar dammen längst in i det sista rummet. Men dit fram kommer man inte, om man inte vågar ta sig över de köttiga tentakler som löper ut över nästan hela rummets längd. Men man ser ändå gestalten som ligger lutad över dammen (kunskapens källa?) längst in, både i egen person och reflekterad i filmduken ovanför. Och på filmen som visas kan man se bevingade personer som orädda rör sig i en stadsmiljö. Kanske behöver vi inte vara rädda för det okända. I alla fall inte om vi är starka och vet vårt eget värde. Litet skrämd känner jag mig ändå när jag går igenom Korakrit Arunanondchais installationer, men jag är glad att ha haft den känslan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar