Cancern är tillbaka i Lias kropp. Delar av världen stannar upp på grund av det, men så mycket annat fortsätter i sina banor eller går vägar som Lia inte väntat sig. Tack vare Maddie Mortimers skickliga penna följer vi Lias skarpa men kreativa iakttagelser. Hon är konstnär, hon skriver och illustrerar barnböcker, och hennes blick på världen skapar bilder och liknelser i hennes tankar.
Även hennes sjukdom har hennes konstnärliga sinne. Personer och ting som i Lias sinne fått allegoriska namn som the Gardener, the Dove och till och med färgerna gult och rött, får konkret form och ger sig ut på äventyr i det fascinerande landskap som hennes kropp utgör. Genom hela boken kommer kommentarerna från sjukdomen som varit med henne längre än hon vetat, i scener som både kompletterar vad som händer i Lias verklighet och tar sig helt egna vägar.
Orden i boken tar sig ofta också egna vägar över sidorna och skapar rytmer och rörelser som går utöver en vanlig läsupplevelse. Men formen tar aldrig överhanden över innehållet, handlingen som utspelar sig på flera tidsplan: uppväxten i det kyliga pastorshemmet, relationen till fosterbrodern, livet idag med den kärleksfulle maken Harry och dottern Iris, och Iris egna halvvilsna steg in i tonårslivet. Trots att Maps of our Spectacular Bodies kretsar kring den sorgliga processen av en cancer som växer sig starkare så är det en glädje att få läsa den. Maddie Mortimers debut är rik och säker i sitt språk och jag hoppas på att få läsa mycket mer av henne.
3 kommentarer:
Hej Jenny!
Jag tycker att boken: 2 Maps of our spectacular bodies2 verkar både sorglig och en intressant bok!
Marika Frykhol
Hej Jenny!
Jag tycker att " Maps of our spectacular bodies" av Maddie Mortimer som jag nu såg att hela titeln var verkar både intressant och mycket sorglig. Men intressant att den verkar vara sedd utifrån den cancersjuka huvudpersonens konstnärsskap.
Marika Frykholm
Ja, det stämmer, sorgen över cancerdiagnosen finns alltid med men den berättas på ett så personligt och litet spännande sätt. Det är bra att få läsa.
Skicka en kommentar