Att göra något dumt, bara för att man kan det. Det gör några av huvudpersonerna i Johan Esperssons noveller. Ibland leder det rätt åt skogen, ibland blir det en mindre sak bland större och jobbigare händelser. Jag gillar hur de här till hälften klantiga, till hälften medvetet dåliga valen liksom finns med bland möjligheterna som personerna har i varje ögonblick. Det planlösa handlandet är ett välkommet brott med böcker där handlingen känns förutbestämd.
Espersson berättar väl om litet underliga händelser, både konstiga känslor som uppstår i drömmen och stannar kvar i verkligheten, eller fantasier om vad ens mamma gjorde under året hon bodde i Stockholm, eller händelser i vardagen som är udda händelser utan att slå över i det övernaturliga. En historia behöver inte knytas ihop prydligt för att vara bra, ibland är det bättre när den bara är ett utsnitt ur något pågående, men för en del av novellerna känns det som att det svårgripbara slutet är ett medvetet grepp som slår litet fel. Det går att ha överseende med när Espersson satt stämningen så bra. Litet mer irriterande är de klumpiga formuleringarna; ordval som är exakta men för högtravande för att kännas äkta, särskilt när de uttalas av någon som är småfull, arg eller i affekt på annat sätt.
"Det känns hemskt att slänga ut dig, men det är kanske bäst om du drar. Ebba har haft den där fågeln sedan högstadiet. Den är symbolisk för henne. Har du någon annan fest du kan gå till?"
En stor och viktig behållning med boken Djuriska är Johan Esperssons goda känsla för hur det är att vara barn och inte riktigt veta hur man skall föra sig i världen. Vi får följa med några pojkar som behöver välja mellan saker de inte helt är säkra på och sedan känna med dem i deras outtalade känsla av att de kanske inte valde rätt. Den här osäkerheten på tröskeln till vuxenlivet är en fascinerande känsla, och tack vare Johan Esperssons inlevelseförmåga och förmåga att sätta färg på ett ögonblick med några ord om omgivningen och några ur huvudpersonens tankar, blir de novellerna riktiga höjdpunkter och något jag hoppas på att få läsa mer av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar