Det var fyrtio år sedan den kom, skivan Med Rymden i Blodet, och med den ett fantastiskt modernt sound och sånger om det framtida maskinlivet. I en tid när datorer inte fanns i var mans hand, ficka och litet överallt annars, var datorer och deras förmågor nya, ovissa och både skrämmande och spännande. Adolphson och Falk fångade den andan perfekt med sina texter och med de skarpa syntljuden framtrollade av Greg Fitzpatrick, som förstås också står på scenen när 40-årsjubiléet skall firas tillsammans med en lycklig publik.
Tillsammans med datoranimationer projiceras de tänkvärda texterna på en skärm bakom herrarna på scenen, och det är bra att de får den uppmärksamheten även om det hörs precis vad som sjungs. Över tid och rum inleder och följs av en omarrangerad Hav, där texten ju blivit ganska ifrånsprungen men vi kan ju ändå njuta av hoppfullheten i den. Den vackra raden "med rymden i blodet" var en gåva från vår framsynte radionestor Kjell Alinge och återfinns i nästa låt, Vidare.
Det är kanske ofrånkomligt att musiken inte låter lika krispig live och det är ändå tacksamt att få höra den, stadigt och skickligt spelat av alla musiker på scen. Från min radio är litet uppsyntad och vi kan tänka på att det var i de geniala radioprogrammen Eldorado och Metropol, välförtjänt långlivade och ofta saknade, som Adolphson, Falk och Fitzpatrick fick utveckla sin musik till oss lyssnares eviga glädje.
Det var på FRA som Tomas Adolphson och Anders Falk först träffades, och nästa låt är en homage till den gamla anstalten: Bärande våg. Men det är inte bara teknik och programmering i männens musik; deras utveckling gick mot den vackert producerade och tänkvärda Fångad som ett djur, dedikerad till de artister som likt Elvis är fast i sin egen image. Fast... teknik och programmering gör ju A&F bättre än de flesta andra. Hitlåten 1-0-0-1-0 har ett extra fantastiskt driv ikväll.
Det är fint att höra att det var under nattimmarna som herrarna komponerade sin musik, eftersom det ofta var under nattradions långa musiksjok som jag själv lyssnade efter den och lyckades fånga den på min bandspelare. I nattens lugn, med sitt vackra flöde av sjungen melodi, är en fin avslutning på kvällens första akt.
De kan ju faktiskt vara analoga också! Andra akten inleds med Indigo på akustiska gitarrer, dragspel, bas och soloviolin som ju nämns i sången. Under nästa låt vandrade Greg Fitzpatrick in igen med en mandolin och sedan blev det dubbelt så tungt på synt-flanken i låtarna Tyngdlös, Mr. Jones Maskin, Krafter vi aldrig känner och Någon. Duons kanske vackraste men också sorgligaste låt är Ifrån. Här dunkade inte tågrälsen lika tydligt som på originalet men allvaret övervägde. Litet tröst fick vi direkt efteråt med Ljuset på min väg.
Herrarna spelar Kroppens automatik och börjar räkna ned hur många låtar de har kvar på spelningen. Men vi vet ju att de har fler dunderhits än så! Så vi kommer nog att få några extranummer. Efter 5:e Avenyn kommer vi tillbaka till vår egen huvudstad i en omarrangerad Stockholmsserenad där publiken inte kan låta bli att klappa i takt. Och så blir det Mer Jul! Och även killarnas signaturmelodi Blinkar blå, och så Nu lever jag igen, som vi alla kan skriva under på efter den här fina konserten som inte bara var en nostalgitripp utan en hyllning till fantastisk och tidlös musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar