This Is Going To Hurt

För få personer till att hantera för många patienter med möjligen livshotande problem - det borde inte vara så men det är så det är på gynekologmottagningen på det Londonsjukhus där vi följer läkaren Adam Kay och hans patienter. Kvinnor i födslovåndor på parkeringsplatsen är inget ovanligt, så hans arbete börjar ofta redan innan han har hunnit komma in och börja sitt skift som förmodligen kommer att pågå längre än den utsatta tiden.

Det finns mycket att oroa sig för medan läkarna blixtsnabbt måste fatta beslut som kan betyda liv eller död såväl för en födande kvinna så väl som ett barn på väg ut i livet. Stressen leder till en tuff jargong som kanske inte är den bästa läromiljön för läkarstudenten Shruti som gör sin praktik på avdelningen. Hon är tyst och sammanbiten och får efter hand mer och mer ansvar. Vilka är det som klarar det hetsiga livet bäst? En del av läkarna och sköterskorna tycks alltid vara fulla av skratt och gott humör - hur klarar de det?

Det är förståeligt att Adam Kay inte klarar stressen så bra. Man känner tröttheten med honom när han stapplar in i lägenheten och bara vill lägga sig och sova. Pojkvännen Harry verkar nästan oändligt förstående, men ändå kan Adam inte öppna sig för honom och berätta hur orolig han är. För bortom de pilsnabba replikerna och sarkasmerna är det några patienters öde som dyker upp i hans tankar om och om igen. Då och då vänder sig Adam dock till kameran för en snabb kommentar, och det blir inte för mycket utan just tillräckligt för att fungera. 

Om det låter eländigt så är det det - och ändå briljant framställt, så att man längtar efter att se mer. Personskildringarna, handlingen och tempot i berättandet är lysande avvägt och gör This Is Going To Hurt till högkvalitativ TV. Viktigast av allt är kanske att under det skvättande blodet, den svarta humorn och den verkliga sorgen ligger en genuin sympati för människorna - hos de sjukhusanställda för sina patienter, och hos serien för dem den skildrar.