Bardo, en osann berättelse om en handfull sanningar

Vi ser först vår egen skugga på marken framför oss i ökenlandskapet. Vi tar några steg - och lyfter från marken! Och flyger en bit, och landar. Tar några steg till, lyfter och flyger igen, landar och lyfter igen. Ahh, det är en skön känsla att få flyga över det torra landskapet. En tittare kan komma ihåg flygscenerna och vad de representerade i en av Alejandro G. Iñárritus tidigare filmer, Birdman. Nu är vi för en stund ett med sinnet som skapade filmen och dess bilder.

Vi fortsätter genom scener som börjar med en känsla av overklighet och glider över i fantasifulla scenarier - en översvämning och förrymda axolotler på en spårvagn (underligt att få se detta samma dag som det enorma akvariet i Berlin sprack), en historielektion för den amerikanske ambassadören i Mexico som övergår i en underbar reenactment av slaget om Chapultepec. Den spanske journalisten och filmmakaren Silverio Gama är på ett av sina regelbundna besök i hemlandet Mexico, men även när filmen fortsätter in på mer konkret handling finns drömelementen kvar - huset är en kuliss, hustrun dyker upp och försvinner och hör vad han säger även när hans mun inte rör sig.

Att vara en mexikansk regissör som gjort succé i utlandet, nu bor i Los Angeles och skall få ett fint amerikanskt pris som förste mexikan, är ett tveeggat svärd - nej, ännu fler eggar är skarpa. Har han bara mjölkat sitt lands plågsamma samtidshistoria för egen vinning och tagit framgången med sig därifrån? Tonårssonen Lorenzo formulerar ilsket sådant som redan rör sig i Silverio Gamas tankar, ännu ilsknare är journalisten och programledaren Luis Valdiva, men där biter Silverio tillbaka. Men ingen av dem kommer i närheten av de ytterst specifika anklagelser och pinsamma minnen han själv tänker sig att han kommer att konfronteras med.

Silverio Gama började som journalist men blev regissör och vi ser hans upplevelser ta form som filminspelning, eller som helt öde gator mellan kulisser, vilka några kvarter längre bort fylls av myllrande folkliv. Och ytterligare längre bort finns en magnifik men dyster och mörk plats som är torget Zócalo i Mexico City men också mellan-platsen Bardo eller Limbo. Där möter Silverio den spanske conquistadoren Hernán Cortés som störtade aztekernas rike och munhuggs med honom om Mexicos historia.

Flera gånger låter filmen scener berätta något genom hur lång tid de får ta, fastän de till synes inte för handlingen framåt. Det är bra om man har ro att försjunka i dem och försöka låta sina tankar smälta samman med Silvios - hans gamla minnen, förhoppningar, besvikelser och tröst som oundvikligen dyker upp efter ett långt och händelserikt liv.

Tidigt i filmen ser vi födelsen av sonen Mateo - som dock inte ville födas till den här usla världen. I familjemytologin säger de att han kröp tillbaka in i mamma Lucías mage, men han dyker upp flera gånger till i olika sammanhang. Scener vi sett återkommer i andra versioner. De flesta av oss har inte varit ens i närheten av det liv som Silvio Gama har levt men filmen Bardo, en osann berättelse om en handfull sanningar bjuder generöst in oss så att vi kan uppleva det tillsammans med honom.