Everything Everywhere All At Once

Hemmet är belamrat med saker inklusive tvättsäckar som inte får plats i familjens tvättomat intill. Vid ett av borden sitter Evelyn (Michelle Yeoh) med en ovanligt stor mängd papper, oerhört viktiga papper för det är kvitton som snart måste redovisas för tjänstemannen vid skatteverket. Kunderna i tvättomaten har problem som måste lösas, och till råga på allt skall man ikväll hålla fest för Evelyns far. Så många saker som måste åtgärdas, och mitt i det ena kliver Evelyn vidare till något annat som också måste ordnas. Det är ovanligt att se en sådan röra på film, men det känns som att skaparen Daniel Kwan (den ene av två Daniels som skrivit och regisserat filmen; den andra är Daniel Scheinert) prickat in sin uppväxt i en kinesisk immigrantfamilj, inklusive tigermammans sårande ord till dottern att hon håller på att bli tjock. 

Den strikta skatteverksanställda Deirdre (Jamie Lee Curtis) är lika skrämmande som vilket utomjordiskt monster som helst. Trots tidigare påpekanden hittar hon nya felaktigheter i redovisningen, sådant som vi kan se bottnar i Evelyns längtan efter att göra något annat. Och det är faktiskt så att i vartenda annat universum så gör Evelyn något annat än det här, och strax skall hon få chansen att slå en brygga till dessa andra universa. Men det kommer inte att finnas tid till att leva ut sina drömmar, för en stor ondska är på väg för att utplåna detta och alla universa som finns. Det är vad hon hastigt och överraskande får höra av sin make Waymond (Ke Huy Quan), som för ögonblicket blivit övertagen av en Waymond från ett annat universum.

Det blir lättare för Evelyn att acceptera att agenter från ett annat universum är ute efter henne och oss alla när hon ser dem ta över andras kroppar och attackera på de mest utstuderade sätt. Ändå kommer det flera ögonblick när hon kan ifrågasätta om det verkligen är som man har sagt till henne, och vem hon skall lita på i ögonblicket.

Den kaotiska stämningen från hemmet fördubblas tusenfalt när möjligheterna och farligheterna från de parallella universa bryter in. Det går att för några ögonblick ta över specialkunskaper från någon i ett annat universum (à la Sense8), dock inte utan att krångla till det för dem också, och medlen för att skapa kontakten är alltid humoristiska mitt i de dödliga fighterna. Och actionscenerna är inte bara underhållningsvåld utan för handlingen framåt med detaljerna som uppenbaras och utförs där.

Alla blickarna till de parallella universa är förstås fascinerande, och det fina är att vi får återkomma till några av de viktigaste, följa upp vad som hände där och vad det har för betydelse för den Evelyn som vi följer. Även de mest skrattretande situationer har en kärna av humanism och existensiella frågeställningar. Ett av de avbildade universa liknar vårt - Evelyn är en kampsportskunnig filmstjärna på omsusad galapremiär. I de olika universa möter Evelyn sina närmaste släktingar och bekanta igen men under andra omständigheter beroende på deras olika livshistorier.

Som sagt, idéerna om multiversum dyker upp allt oftare i vår samtid. Häromveckan såg vi Doctor Strange tackla ondska som försökte lista sig genom alla universa, men hur ser det ut om det inte är en superhjälte utan en stressad kvinna i medelåldern som måste rädda världen? Inte lika tjusigt, utan rörigare och jobbigare precis som i inledningsscenerna, men också med en nödvändig bas i brustna drömmar, förlorade chanser och mänskliga tillkortakommanden. Everything Everywhere All At Once myllrar av smarta idéer men har också ett gott hjärta och mycket humor. Det är tröstande för alla oss som inte kan vara superhjältar.