Den norska konstnären Nikolai Astrup (1880 – 1928) växte upp i den lilla byn Jølster i västra Norge, och även om han reste till Paris likt många samtida konstnärer så var hans målningar präglade av hembygden. Han återvände alltid dit och tillsammans med hustrun Engel och de åtta barnen arbetade han med vad jorden gav. Men framför allt målade han av de särpräglade omgivningarna och gav naturen ett inre liv som kan ses som en kvarleva av barnets dröm om att allt omkring en är besjälat.
De tydliga penseldragen är - som jag ser det - inte (bara) uttryck för konstnärens modernistiska ådra utan ger motiven ett eget liv, med djup respekt och fascination för det välkända. Flera av tavlorna på Waldemarsuddes gedigna utställning har fantasifulla kommentarer av Astrup själv:
Så landskapet såg ut som en jätte som tvättar sig själv medan vattnet strömmar ned över de starka, seniga lemmarna. Snöfält på topparna och pigga och livliga alsnår i förgrunden, högsta toppen insvept i dimma och en bäck som rinner ut under dimman, som från himlen.
Barndomen var inte helt harmonisk, då Nikolai Astrups far var ortens stränge kyrkoherde som först inte hade något till övers för sonens konstnärsdrömmar. Men den unge Astrup stod fast vid sin kallelse och levde ut den i sin barndoms bygd, med ett återkommande fokus på prästgården, barndomshemmet, vilket senare skulle bli utdömt som hälsofarligt att bo i och måsta utrymmas. Det vita huset avbildas i flera tavlor men på olika sätt; mäktigt mitt i den gröna naturen, eller oskarpt bakom slöjorna av ett sommarregn.
Tio varianter av rabarber frodades i familjens trädgård och man använde den till mat och också till att göra vin. Rabarberns starka färger och prunkande former är helt i linje med Astrups brokiga målningar som lyser av liv.
 |
| Fågel på sten (före 1914) |
Japan - motiv och tekniker - inspirerade konstnärer vid denna tiden och då inte minst Nikolai Astrup, som tog till sig trycktekniken ukiyo-e. De många avmålningarna av traktens berg kan också jämföras med de vördnadsfulla avmålningarna av Fuji som sysselsatt konstnärer i Japan under flera sekel.
Astrups teknik med penseln hade en motsvarighet i de trätryck han skapade; extra intressanta för hur han upprepade trycken med små eller stora variationer. En figur kunde läggas till i ett hörn, tryckning med vit färg gjorde att den nattliga trädgården blev en vinterbild. Tryckning och målning om vartannat var ofta vad som skapade det intressanta slutresulatet.
Då och då kan naturen vara ännu mer besjälad, som i den kända tavlan med ett beskuret pilträd som tycks lyfta sina armar - mot bergskedjan som tagit form av en vilande kvinna.
Den välkurerade utställningen på Waldemarsudde visar en konstnär som gick sin egen väg, eller rättare sagt stannade på sin egen plats, för att finna inspiration och visa något som ingen annan hade fått fram. Vi kan vara tacksamma för att vi kan få se de vibrerande färgerna från Jølster idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar