Föreningen Kammarmusikens vänner i Allhelgonakyrkan plägar ordna kammarmusikfestival i augusti. Vissa lyckliga år kan jag höra alla konserter, i år hann jag bara till den sista, men även det var ju en fin upplevelse. Eftermiddagen inleddes med ett välljudande Intermezzo ur operan Notre Dame (1904-06) av Franz Schmidt, inlevelsefullt spelat på flygeln av föreningens nestor Bengt Forsberg.
Härnäst anslöt en hel stråkkvartett (Cecilia Zilliacus, violin; Julia-Maria Kretz, violin; Ylvali Zilliacus, viola; Kati Raitinen, cello), likaså Laura Michelin, flöjt och Niklas Andersson, klarinett för framförandet av Kejsarvalsen (1925) av Johann Strauss dy. Detta är ju ett praktverk som man ofta hör, men här kändes den just inte som en uppvisning för publik, utan faktiskt som ett samspel och samspråk vänner emellan - fast absolut inte exkluderande, tvärtom mycket inbjudande mot oss i publiken.
Kejsarvalsen var bearbetad av Arnold Schönberg och därefter fick vi hans egna Stråkkvartett nr 2 i fiss-moll (1907-08), med en ingående och intressant introduktion av Kerstin Avemo vars sopran förgyllde de två sista satserna i denna utökade kvartett - först med en dramatiskt olycklig text, därefter med en sång med mer lycksaligt tema. Framfört av de skickliga och väl samspelta musikerna kan man mycket väl förstå att Schönberg tänkte sig att detta var den naturliga utvecklingen av klassisk musik, om än den lät ovanlig och svårbegriplig för hans samtida.
 |
| Franz Schubert |
Till sist då ett verk från 1824 av festivalens huvudperson Franz Schubert: Oktett i F-dur för stråkkvartett, klarinett, horn (Hans Larsson), fagott (Henrik Blixt) och kontrabas (Carina Sporrong). Vilken lisa för själen att få höra! Kombinationen av instrument klingade mycket vackert, och särskilt klarinetten lät mjuk och fin i sin melodiösa stämma. Tack till alla musiker och Kammarmusikens vänner i Allhelgonakyrkan för årets musikfestival!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar