Både namnet Say She She och soundet är en hyllning till bandet Chic! och är inte det en ypperlig inspiration? Det är utmärkt att man skriver och spelar den här musiken än idag. På skivsläpp låter Say She She bara aningen burkigt, som om man hade spelat in låtarna på sin kassettbandspelare och det är ju också helt rätt. Live däremot låter de tyngre och det är ju bara helt rätt. De inleder spelningen på Fasching med rökaren C'est Si Bon som ju också är en snygg presentation av dem själva. Fortune Teller och Reeling är precis lika snygga och dansanta - så många hitlåtar på rad! Även In The Morning är full av energi trots att det är en långsam låt, och den sätter känslan inför Prism med sin fantastiska sommarkänsla.
Trouble gör sig faktiskt bättre på scen än på platta - de komplexa harmonierna kommer fram tydligare och det är bra. NORMA får en skön sjuttiotalskänsla från det bubblande kompet och det starka uppropet för My Body, My Choice - funkigt men ärligt och välbehövligt. Även långsamma låtar som Blow My Mind låter bra, med sitt drömska arrangemang av de ljuva kvinnostämmorna. Men det är ändå välkommet när de snabbare basgångarna dundrar igång i Questions.
Ännu ett ställningstagande för vapenkontroll kommer i allra senaste och nysläppta singeln Echo in the Chamber - än en gång ett viktigt budskap som ändå inte tynger ned den medryckande musiken. Även här kommer sångerskornas fina röster till sin rätt i välgjord stämsång.
Sista sången av bandet själva är den fantastiskt synt-funkiga Forget Me Not. Åh nej, Say She She vill man inte glömma, utan gärna se live flera gånger till. Med Jackson Sisters I Believe In Miracles dansade de av scenen men deras underbara musik finns kvar tills nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar