Först en kort berättelse som sätter stämningen - en osäkerhet som tar sig in i en situation som borde vara normal, till och med extra mycket under kontroll. Så följer titelnovellen, en längre berättelse på nästan hundra sidor där obehaget får krypa in ännu långsammare och bli ännu kusligare. Brottstycken av mystiska meningar dyker upp i den medicinska texten som Carl redigerar - texten som han har skrivit själv, på skrivmaskinen som ingen annan har tillgång till. Är han utsatt för sabotage eller håller han på att bli galen?
Jämfört med senare böcker kan man känna igen hur Magnus Dahlström låter verkligheten bli litet skev, men inte genast ger sig hän åt det icke-naturliga utan stannar i mellanläget då man tror sig bara vara ett steg in i det underliga och kunna vända tillbaka till normaliteten om man bara gör nästa handling rätt. Men i debutboken från år 1986 är hantverket ännu inte lika finslipat, och Papperskorg förlorar i spänning när Carl försöker driva saken till sin spets. Nästa novell, Tunneln, fördjupar sig i det absurda i det mycket konkreta, och den sista, Ångbåt, är en snygg variant på en mardröm där yttre omständigheter paralyserar huvudpersonen medan situationen hela tiden förvärras och det inre trycket stegras.
Även om de tre längre novellerna pågår litet för länge och prosan är ojämn är Magnus Dahlströms Papperskorg ändå mycket läsvärd.
Fler böcker av Magnus Dahlström:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar