Stilövningar av Raymond Queneau

På S-bussen, vid rusningstid. En kille omkring 26, filthatt med en rem som ersätter hattbandet, för lång hals, som om någon hade haft dragkamp med den. Folk kliver av. Killen i fråga blir irriterad på en av männen som står bredvid honom. Han anklagar honom för att knuffa honom varje gång någon passerar. Gnällig ton som avses vara aggressiv. När han ser en ledig plats vräker han sig på den.

   Två timmar senare möter jag honom på Cour de Rome framför Saint-Lazare-stationen. Han är tillsammans med en vän som säger: "Du borde skaffa en extra knapp att sätta i överrocken." Han visar honom var (vid rockuppslagen) och varför.

Nu har jag avslöjat hela handlingen i Raymond Queneaus bok Stilövningar. Inget annat än detta händer, men i de nittionio efterföljande kapitlen kommer de två scenerna att återberättas på vitt skilda sätt: baklänges; ur en dröm; metaforiskt (och då mycket lyriskt); i form av en alexandrin; en spännande litotes; och med olika brytningar. Den breda väschöttskan roade mig mycket! även om jag hade valt att säga "knappa" istället för "knappen".

Raymond Queneau hade skrivit ihop sina 99 stilövningar under ett par år, inspirerad av Johann Sebastian Bachs nyupptäckta Die Kunst der Fuge, innan boken först publicerades år 1947. Queneau kom att redigera sina stilövningar och byta ut en mot någon annan ända fram till 1973, tre år innan sin död. Lars Hagström har översatt dem med inlevelse och fantasi.

Det är en udda och stimulerande upplevelse att läsa de olika stilövningarna. En del är mer intressanta än andra men vem som gillar vad lär ju skifta från person till person. Att en så banal händelse blir upphov till så mycket genomlysning! Till en början kan man tänka sig att det är olika personer som berättar samma scen, men snart märker man att så många personer inte kan ha fått plats på S-bussen. Istället tycks dessa ögonblick ha passerat genom en kristall och spridits till ett brett spektrum av tolkningar. Dessa nittionio variationer är korta men kräver närläsning, så de går inte att svepa igenom i ett huj, men det är som sagt stimulerande för fantasin och också roligt att läsa dem.