Gravel Heart av Abdulrazak Gurnah

Varje människas liv är en historia. Men vi vill eller orkar inte lyssna på allas historier, även om den innehåller den djupa sorg eller de många små besvikelser som lade hämsko på hens liv. Salim berättar sin historia för oss från första sidan, och följs av andra som i sin tur berättar ur sina liv för Salim. Boken saknar ändå inte den dramatisering eller beskrivningar av känslor och funderingar, tvärtom, men den får en speciell ton av att vi alla får känna oss som åhörare i första eller andra eller tredje led.

Politiska omvälvningar före Salims födelse på Zanzibar förde hans familj till en fattigare del av samhället, liksom så många andra som hade engagerat sig för fel sida i politiken. Vi får bit för bit se mer av den andra sidan av myntet; människor som lierar sig med de rätta personerna och får rikedom och välstånd som de flesta inte kan drömma om. Till Salim kommer det i form av hans morbror Amir som arbetar för regeringen utposterad i London. Amir erbjuder sig att stå för husrum och avgifter så att Salim kan komma till England och studera ekonomi, business. Salim anar redan att det inte är av omsorg om honom utan ett sätt för Amir att visa för världen hur stark och generös han är mot sin familj.

I Amirs flottar residens lever Salim på nåder och när han väljer att börja studera litteratur istället får han flytta ut, till det första av en lång rad mindre bekväma boenden. Men the OAU House är ändå en ganska sympatisk plats, tack vare de andra unga männen som bor där och hyresvärden Mr Mgeni som namngett huset efter hyresgästerna från olika delar av Afrika - the Organisation of African Unity. Här lämnar vår berättare en kort ledtråd - man frågar inte om varandras bakgrunder för alla har en lång och svår historia att berätta. Men jo, Mr Mgeni frågar, och de unga männen vet mycket om varandra.

Som sagt är prosan inte torftig men ändå mycket rakt-på-sak, och säger just det som behövs utan extra utsmyckning. Det kommer då som överraskningar när vi faktiskt stöter på mer poetiska formuleringar; i Salims och moderns brev till varandra, och också i andra hand när en flickvän berättar om sin mors sirliga skrifter och avfärdar dem i samma andetag.

När Salim flyttar lämnar han sin mor och halvsyster och den deprimerade fadern som flyttade ut från huset för flera år sedan och nu lever ett liv på gränsen till slum och hemlöshet. Vi kan ana vad som drev bort honom men det är i den sista delen av boken, när han själv berättar sin historia, som djupet av hans sorg visar sig och blir så oändligt gripande. Allt som boken tidigare berättat hamnar i ljuset av de små och stora förnedringar och besvikelser som fadern nu berättar om. Det avskalade språket kommer till sin rätt för känslosamma beskrivningar skulle inte tillfört något till den avgrund som blottar sig inom den ensamme mannen.

Fler böcker av Abdulrazak Gurnah:

Admiring Silence

Paradise

The Last Gift