The Last Gift av Abdulrazak Gurnah

Strax innanför dörren faller Abbas ihop. Han har känt den länge, tröttheten och värken som långsamt växer sig starkare, och just den här dagen har dess grepp om honom blivit starkare än tidigare, men han hinner hem och kollapsar i sitt eget hem. Diagnosen är diabetes, men känslan är att det är livets alla misstag och motgångar som har till sist har vuxit honom över huvudet.

Sin barndom och ungdomstid har Abbas aldrig talat om med sin fru och sina barn, hur mycket de än har bett honom om det. Denna tystnad har påverkat familjen på sitt sätt, och adderat till den rotlöshet som invandrare och barn till invandrare kan känna. Berättelsen rör sig till hustrun Maryam, som hittades som nästan nyfödd utanför det lokala sjukhuset i Essex. I hennes vandring mellan olika fosterhem tyckte man att det passade att placera det bruna barnet hos två andra bruna människor, Ferooz och Vidya från Mauritius respektive Indien. Maryam vet inget mer om sin bakgrund, och efter att hon lämnade fosterföräldrarna för att rymma med Abbas finns varken far- eller morföräldrar, eller en bakgrundshistoria, för de två barnen Hanna och Jamal.

Hanna och Jamal har valt olika metoder för att förstå och finna sin plats i världen. Jamal studerar migration och folkförflyttningar på universitetet. Där upptäcker han att situationen med avklippta familjeband och okända rötter är vanliga hos världens många flyktingar. Men varje livsöde är ändå unikt, så mycket mer än den där siffran i statistiken, just så som vi får se när vi läser om några av de människorna i The Last Gift.

Hanna kallar sig Anna och föredrar att forma ett nytt liv tillsammans med sin vita pojkvän Nick. Den tomhet hon ändå känner, och vardagsrasismen hon möter, väljer hon att bortse ifrån så långt det går. Men ibland gör det ont på djupet även för Anna.

They liked to keep things light between them, and it gave Anna a mature sense of proportion that she could refuse to see her past as exceptional. She laughed at life's tragedies to avoid the lure of solemn self-importance, which is what she thought a sense of the tragic implied. She thought Nick's laughter was similar but with its own difference.

Abdulrazak Gurnahs prosa är mättad med huvudpersonernas reflektioner; få dialoger och desto fler återgivningar av vad som sägs och görs samtidigt som handlingarna förklaras och ofta analyseras. Utan att ha många miljöskildringar ger texten genomgående god förståelse för omgivningarna och människorna i dem, vare sig det är i England eller Abbas barndomshem och andra länder han har besökt. För till sist börjar Abbas äntligen berätta om sitt liv för Maryam och i förlängningen också för barnen. Hemligheten han har burit på var inte en fullkomlig överraskning för en resonerande läsare, men tillsammans med Maryam kan man känna hur omskakande det är att få reda på den.

De fyra huvudpersonerna i Gurnahs berättelse är alla måttfulla, tänkande människor, och även om de kanske för den sakens skull kan kännas orealistiska för några läsare, finns det säkert flera med mig som uppskattar att följa dem i deras resonemang, och själv få leva sig in i de känslor som Gurnah beskriver i återhållsamma ordalag. The Last Gift är en välskriven och helgjuten historia.

Fler böcker av Abdulrazak Gurnah:

Admiring Silence

Paradise