"Helt enkelt komplicerat" är rubriken för den sista konserten i den stora Sibelius/Nielsenfestivalen, och "husbandet" är tillbaka på scenen - de välspelade Kungliga Filharmonikerna med sin begåvade chefdirigent Sakari Oramo. Båda tonsättarna i fråga tycks vilja försäkra oss om att symfonierna är lätta, för att sedan bjuda på riktigt krävande musik.
Först bjuds vi in i en leksaksbutik av Dmitrij Sjostakovitj i hans femtonde symfoni från 1971, där tennsoldaterna upprepade gånger spelar fanfaren från Wilhelm Tell av Rossini. Andra musikaliska lån plockas också in i musiken, men när vi tror att vi kan nynna med, förändras musiken till något annat. Andra satsen låter enskilda instrument bära melodin, och de låter så oerhört ensamma. Inget i symfonin ger tillfälle till frid - igenkännbara slingor eller rogivande harmonier försvinner så snabbt. Men i mina öron låter de allra sista takterna positiva: med nya, enklare instrument som klockspel, xylofon och triangel spelas rytmer och melodier som låter hoppingivande, som ett uppvaknande till en ny värld med ny musik.
Många blev överraskade och besvikna när Carl Nielsen nästan femtio år tidigare använde sig av liknande vågade harmonier i sin sista symfoni, den sjätte från 1924. Den är mycket olik alla hans tidigare mer traditionella symfonier, och just därför är det spännande att höra att Nielsen även hade dessa tongångar i sina tankar! Den liknar Sjostakovitj-symfonin på många sätt: enstaka partier av förlösande mjuka tongångar försvinner i oro och ibland i rent kaos. Här är det nu istället andra satsen, Humoreske, som släpper fram klockspel, triangel med flera instrument för att låta dem leka. Finalsatsen med sina växlande uttryck är dock värd att lyssna extra noga på. Mycket skickligt varierar Nielsen melodierna, gång på gång på nya sätt, till en final som inte är en bombastisk explosion men precis lika definitiv.
Det var en mäktig avslutning på den fantastiska Sibelius/Nielsenfestivalen, och jag är så glad att ha kunnat vara med och höra alla tolv konserterna! Jag är också mycket tacksam för att Konserthuset gav sig på att sätta samman det här stora programmet, och ser fram emot alla kommande festivaler som ger lyssnarna chansen att fördjupa sig i en eller flera kompositörers livsverk. Tack så mycket!
Först bjuds vi in i en leksaksbutik av Dmitrij Sjostakovitj i hans femtonde symfoni från 1971, där tennsoldaterna upprepade gånger spelar fanfaren från Wilhelm Tell av Rossini. Andra musikaliska lån plockas också in i musiken, men när vi tror att vi kan nynna med, förändras musiken till något annat. Andra satsen låter enskilda instrument bära melodin, och de låter så oerhört ensamma. Inget i symfonin ger tillfälle till frid - igenkännbara slingor eller rogivande harmonier försvinner så snabbt. Men i mina öron låter de allra sista takterna positiva: med nya, enklare instrument som klockspel, xylofon och triangel spelas rytmer och melodier som låter hoppingivande, som ett uppvaknande till en ny värld med ny musik.
Många blev överraskade och besvikna när Carl Nielsen nästan femtio år tidigare använde sig av liknande vågade harmonier i sin sista symfoni, den sjätte från 1924. Den är mycket olik alla hans tidigare mer traditionella symfonier, och just därför är det spännande att höra att Nielsen även hade dessa tongångar i sina tankar! Den liknar Sjostakovitj-symfonin på många sätt: enstaka partier av förlösande mjuka tongångar försvinner i oro och ibland i rent kaos. Här är det nu istället andra satsen, Humoreske, som släpper fram klockspel, triangel med flera instrument för att låta dem leka. Finalsatsen med sina växlande uttryck är dock värd att lyssna extra noga på. Mycket skickligt varierar Nielsen melodierna, gång på gång på nya sätt, till en final som inte är en bombastisk explosion men precis lika definitiv.
Det var en mäktig avslutning på den fantastiska Sibelius/Nielsenfestivalen, och jag är så glad att ha kunnat vara med och höra alla tolv konserterna! Jag är också mycket tacksam för att Konserthuset gav sig på att sätta samman det här stora programmet, och ser fram emot alla kommande festivaler som ger lyssnarna chansen att fördjupa sig i en eller flera kompositörers livsverk. Tack så mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar