Ralph Vaughn Williams och Jean Sibelius var vänner och beundrade varandra. Vaughn Williams femte symfoni skrevs 1943 och hade på försättsbladet texten "Dedicated without permission to Jean Sibelius". Det är en symfoni med pastorala tongångar, men naturen är inte densamma som i Sibelius musik: snarare åkrar och ängar än fjäll och skog. Svenska Kammarorkestern spelar den fint med en skir klang, och i partiet där träblåset får briljera låter de mycket säkert och inlevelsefullt, så att man kan höra hur de "talar" med varandra .
 |
| Foto: Jan-Olav Wedin |
Sibelius sjätte symfoni, färdigställd 1923, är relativt kort och till synes okomplicerad, men den digra programboken berättar om djupare tolkningar av dess mer komplexa innebörd. För mig har den hittills inte låtit så krävande, utan som en sprudlande hyllning till livet; en vacker vårdag i naturen; dans utför fjällslutningarna och klara porlande bäckar, och det intrycket består, trots att Andrew Manze ledde orkestern genom allvarligare, nästan hotfulla tongångar innan symfonin var slut. Kanske har jag missat någon halvt dold innebörd, men efter de mer
tungsinta Sibelius-
symfonierna vi fått höra under festivalen är denna hyllning till livet en bragd och minst lika viktig som de mer djuplodande verken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar