 |
| Foto: Jan-Olav Wedin |
För andra konserten i festivalen gästades Konserthuset av Odense Symfoniorkester och dirigenten Alexander Vedernikov. De inledde med Johannes Brahms fjärde och sista symfoni från 1885, vilken jag
senast hörde och njöt av under Brahmsfestivalen i september. Detta framförande lät mycket annorlunda; litet för fyrkantigt, så att de olika satserna lät jämntjocka och väl tunga. Jag tror att orkesterns rika och aningen spretiga klang gjorde sitt till: Brahms behöver balanseras perfekt mellan lätt och tungt för att komma till sin rätt.
 |
| Carl Nielsen |
Den eleganta lätthet jag längtade efter kom däremot i nästa verk, den första symfonin av orkesterns landsman Carl Nielsen, skriven sju år efter Brahms sista. Man kan ana sig till att det är ett förstlingsverk för att det är så noggrant komponerat: varje sats har tydliga teman, och så medryckande melodier! Och nu hade stråkarna och alla andra stämmor den precision och energi som fick varje ton att låta som honung. Det är en mycket vacker och rolig symfoni, och det var ett nöje att höra den med Odense Symfoniorkester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar