Golan Trevizes och Jovan Pelorats sökande efter jorden ledde dem till oväntade händelser, och för att vara säker på att dessa implikationer för hela universums öde är rätt, vill Trevize fortsätta sitt sökande. Pelorat följer gärna med, liksom Bliss, representanten för den allomfattande intelligens som utvecklats på planeten Gaia. Golan Trevize är om möjligt ännu mer grinig och rent ut fientlig än i förra boken, vilket i och för sig ger Asimov möjligheten att låta sällskapets kvinna Bliss stå för såväl sunt förnuft som mänsklighet, så att man nästan har överseende med de pinsamma partierna om kvinnobröst och sex, men bara nästan.
Flera av de böcker Asimov skrev in i bokserien senare led av att vara för pratiga, och även om Foundation and Earth har de tendenserna är handlingen närmare science fiction än de många intrikata och inte helt trovärdiga politiska förvecklingar som även de kortare böckerna hade för mycket av. Hoppandet från planet till planet med det avancerade gravitiska skeppet bygger på att passagerarna analyserar de ledtrådar de har till var jorden kan finnas, och planeterna i de solsystem de faktiskt landar i, och det är spännande. Men än mer svindlande är deras återbesök på några av de Spacer-kolonierna vi redan läst om, Solaria och Aurora. Det är svindlande att få ser hur de har utvecklats på de tjugotusen år som har gått och hur deras samhällen förändrats eller förvildats.
En enda hjärna kunde inte förutspå universums utveckling hundra procent rätt på första försöket, utan fick gå in och ändra i efterhand. Det är det vi läser om i Foundation and Earth.
Fler böcker av Isaac Asimov:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar