The Saint of Bright Doors av Vajra Chandrasekera

I staden Luriati och dess bakvatten finns flera religiösa kulter. De är uppbyggda kring olika heligheter eller mål, men de har det gemensamt att när någon blivit the Chosen så lämnar de efter sig andra som inte valdes - un-chosen. Till Luriati har så många av dessa un-chosen dragit sig att de samlats i en självhjälpsgrupp. Den av dem som vi följer är Fetter. Han är son, ende son till den profet som i nutid har störst makt och dessutom två stora grupper av följare, the Path Above och the Path Behind. Han har varit un-chosen sedan innan han föddes, och hans mor Mother-of-Glory har tränat honom till att bli mördare för att i slutändan hämnas på fadern, the Perfect and Kind vilken självklart inte är någondera. 

Fetter tyngs av många hemligheter och fler läggs på honom under berättelsens gång. Han har lärt sig hur han skall röra sig för att ingen skall se att han inte har någon skugga, heller inte att han kan lämna marken och flyga eller snarare flyta uppåt i luften. En grymmare hemlighet är att han kan se djävlar, de som Mother-of-Glory alltid försöker frammana och bemästra. Det måste Fetter hålla hemligt såväl för henne som för djävlarna själva. Vi känner med honom olusten och oron när han måste hålla sina reaktioner i schack och låtsas som ingenting när inför de uppdykande djävlarna som ingen annan ser. Det som antyds om deras utseende är obehagligt, och bit för bit får vi fler motbjudande detaljer om hur de ser ut och hotet de utgör.

Även staden Luriati bär på hemligheter. Där finns Bright Doors, dörrar som efter att inte ha öppnats på ett tag har försvunnit från den ena sidan och blivit omöjliga att öppna från den andra sidan. Fetter känner en svag kraft från dem och under ett antaget namn får han chansen att börja studera en av dem. Det är intressant hur berättelsen för ett tag svänger in till den forskargrupp som med vetenskapliga metoder undersöker dörrarna. The Saint of Bright Doors har inga tydliga tidsmarkörer utan utspelar sig i ett samhälle med vår nivå av teknologi men inte dominerat av den. Genom kläder och arkitektur har Luriati likheter med författarens hemstad Colombo i Sri Lanka, men är inte helt kalkerad på den. Dock visar bokens historia en liknande historieskrivning med kolonialism, rivalitet mellan fraktioner av religiösa grupper och i slutändan brutalt våld, just så tydligt som fiktion lättare än dokumentärer kan göra och visa det futtiga i.

Vajra Chandrasekera har ett språk rikt på humor, cynism, skönhet och uppgivenhet i många nyanser, och språket matchar sin berättelse utsökt väl. En förtrollad läsare låter berättelsen ta en med i nya riktningar utan att tappa tråden: en Kafkaartad passage genom ett fängelse som är så stort att det är som sin egen stad med inhysta som inte ens vet att de sitter i fängelse; profetior som vänds till intet innan de uppfylls; ett vardagligt lugn efter en stor uppgörelse som får den utgjutna magin att kännas ännu verkligare. The Saint of Bright Doors är en i alla meningar fantastisk berättelse som får mig att vilja läsa mycket mer av dess författare.