Two Hands, Wrapped In Gold av S.B. Divya

En del noveller och långnoveller låter en märka från början att man bara har få ord på sig att berätta respektive läsa och förstå historien: snabbt släpps läsaren ned mitt i handlingen, med halvbegripliga ledtrådar till vad som skall komma att hända. Men S.B. Divya berättar sin saga som om hon hade hur mycket tid som helst, och låter de fina detaljerna ta plats; detaljer om omgivningen, saker och ting; och om familjen dit vår berättare har fötts, det ovanliga barnet Rampalalakshmicharan.

Det är två sagor som vävs samman; historien börjar i ett tempel framför Lord Vishnu och hans följeslagerska Lakshmi, vilka ger den nyfödde pojken den välsignelse som lätt kan vändas i förbannelse. Familjen är kringresande handelsmän, och en leksak från Bayern får dem att resa mot Centraleuropa där Padmanabhan Rampalalakshmicharan skall komma att växa upp och bli del av en saga från en annan tradition.

Dock skaver berättelsens form och olika delar mot varandra, hur välvalda de än är. Realismen och detaljrikedomen i större delen av berättelsen får det andra sago-inslaget att framstå som naivt och ogenomtänkt. Men det är en mindre anmärkning på en mycket välskriven långnovell.

Länk till novellen i Uncanny Magazine

Denna recension har även publicerats i SF Forum 1/2023