Depeche Mode av Serhij Zjadan

Boken handlar inte om Depeche Mode, och inte heller radioprogrammet som säger att det skall berätta om Depeche Mode gör det, för från de två korrekta namnen på bandmedlemmar broderas det ut en historia full av rena faktafel och motsägelser. Musiken i programmet är inte heller av "det välkända irländska musikerkollektivet Depeche Mode" utan lokala dängor spelade på elpiano av en stepan galjabarda. Fantasierna om Depeche Mode spinns till en historia som kanske skall vara uppbygglig för ungdomar i efterdyningarna av den sönderfallande Sovjetunionen, för det är år 1996 i Charkiv som boken utspelar sig.

En amerikansk väckelsepredikant har kommit till Ukraina för att värva nya anhängare, men damen som översätter hans tal missuppfattar flera ord, halvt med flit, och förvrider hans framgångshistoria om en kvinna som finner frälsning och gör den till ett varnande exempel med många mustiga inslag. 

Det är litet så man även kan se Serhij Zjadans bok från 2004; sida efter sida av varnande exempel på hur man inte bör leva sina liv. För även om killarna i boken inte själva ifrågasätter sina dagliga tricks och planer för att få tag i mer sprit och fler piller, är det en rad av ganska sorgliga episoder och människor vi får läsa om, med ett minimalt inslag av svart humor så att man förstår grabbarna överlever de många motgångarna och koken stryk av poliser eller andra. Mot slutet av boken kommer några passager där berättaren ser en syn av försupna änglar som slåss så att fjädrarna ryker, och en början till insikt om valen som formar ens liv.

Fokus vandrar mellan de olika personerna och vi får se alla de unga männen med olika ögon och se hur självbilden och hur de uppfattas kompletterar varandra. Det är intressant hur nazism fortfarande finns i folks huvuden som sinnebilden för det dåliga, något ännu sämre än det kaos som några av dem lever i nu. Något annat som formar vardagens möjligheter är de ännu mycket låga tågpriserna som gör att man gärna åker lång väg för att köpa något man kan sälja för vinst på hemmaplan, eller vice versa. För våra ynglingar tillkommer det faktum att såväl konduktörer som andra spritsmugglare ser att de är bråkiga och spöar upp dem, ofta i förebyggande syfte.

Stora partier av boken består av dialoger, en del halvt missförstådda, och talspråk i olika format. Ibland rusar det dock fram mening efter mening utan punkt över hela sidor, som att känslorna och tankarna kommit ikapp och bara väller fram. Men har man till slut tagit sig långt bort från Charkiv, spriten och allt bråk kan man hitta en stunds ro i naturen. Kanske finns det hopp om ett bättre liv åtminstone för några av dem.