Salome på Operan

Vi är utanför ett modernt designat hus, innanför glasväggarna ser vi skatter från ett annat dekadent tjugotal, och personerna därinne grälar och bråkar som värsta Real Housewives of Judea. Utanför talar man om den besynnerliga månen, hur prinsessan Salome drar till sig allas blickar ikväll, och också om mannen man har fängslat, Jochanaan, Johannes Döparen. Ur fängelsehålans djup hör vi hans tillika djupa, kraftfulla röst när han fördömer Herodes och Herodias.

Salome kommer ut i en osannolikt vacker silverglittrande klänning, får också höra om Jochanaan och blir intresserad. Hon begär att han skall hämtas upp så att hon får se honom. Musiken antyder förväntan och spänning när man klättrar ned i fängelsehålan och hämtar upp fången. Han bär smutsiga, slitna kläder och ovårdat hår, men står fram med större värdighet än människorna runt omkring sig. Med sin starka röst upprepar han sina fördömanden i detalj, och orkestern backar honom i hans skrämmande, säkra uttalanden.

Salome fylls av åtrå och sjunger ingående, lyriska hyllningar till Jochanaans skönhet. Men så fort han förkastar dem vänder hon dem till sin motsats - hans alabastervita hy liknas vid en spetälsk. Dock längtar hon fortfarande efter att få kyssa honom och ber om det gång på gång.

När Jochanaan förts tillbaka till fängelsehålan kommer Herodes ut på terrassen och nu hör vi var Salome lärt sig de lustfyllda komplimangerna, när Herodes sjunger om hur gärna han vill se sin styvdotters vita tänder bita i den mogna frukt han håller i handen. Ah, han går att lirka med ikväll. Trots modern Herodias varningar lovar Salome att dansa sin slöjdans och Herodes lovar att ge henne vad hon än önskar sig.

Till den suggestiva musiken urartar slöjdansen till en rad av koordinerade övergrepp på Salome. Vi ser att dekadensen genomsyrar hela Herodes härskarskikt - Salome tänker inte låta sig pekas ut som synderska av Jochanaan när alla andra är ännu mer depraverade. För sin dans vill Salome ha Johannes Döparens huvud på ett silverfat.

Orkestern är en stark och viktig part i operan Salome, och gestaltar känslorna väl i de sånglösa partierna. När Jochanaans döda kropp hämtas upp från fängelsehålan fyller orkestern i Salomes insikt och starka känslor inför att ha beordrat tagandet av en annan människas liv. Hon försöker leka med den döde Jochanaan som Herodes lekte med henne, men inget är vackert eller hoppfullt längre.

Elisabet Strid är stark och bra som Salome, ävenså Katarina Karnéus som Herodias. Men allra mest kraftfull och värdig är Lukasz Golinski som Jochanaan, med sin röst full av inlevelse och styrka. Operan Salome är dramatisk och Kungliga Operans uppsättning är gnistrande.

Länk till Operans sida om Salome

Foto: Sören Vilks