Kvaliteten på manuset och hela serien märks i replikskiftet mellan psykologen och hans patient. Det är ingen dialog där båda följer en snitslad bana för att ge information eller föra handlingen framåt. Det är två människor som desperat vill ha diametralt olika saker av den andre, och kämpar för att hitta rätt ord. Psykologen, Alan Strauss, är dessutom halvt paralyserad av rädsla, vi hör det på hans röst som är spänd och svag. Patienten, Sam Fortner, har kedjat fast honom vid en utdragssoffa i sin källare och vill att han skall hjälpa honom med sitt problem: att han dödar människor som irriterar honom. Även om vi inte skulle tro på att han har dödat ett flertal människor redan (men vi tror på det) är det en skrämmande situation för Dr. Strauss att vara i.
Genom sin egen ångest och rädsla måste Dr. Strauss försöka påbörja terapin som Sam begär. Varje ord måste vägas på guldvåg för det gäller liv och död för såväl honom själv som Sams möjliga offer. Sam slår ifrån sig flera av förslagen och fastnar ofta i sin djupt liggande ilska, och Dr. Strauss måste behålla fattningen och lirka vidare med Sam.
Under de tio halvtimmeskorta, intensiva avsnitten släpper TV-serien The Patient aldrig den grundläggande konflikten och det absurt farliga i vad Sam gör mot Dr. Strauss - livet i källaren blir aldrig vardag, sessionerna går endast ytterst långsamt mot ett möjligt förändrat beteende. Dr. Strauss återkommande minnesglimtar av livet innan fångenskapen innehåller många problem och sorger som måste kännas så onödiga nu. Mer eller mindre möjliga flyktscenarier blixtrar genom hans tankar. Att se Sam i sina vardagsmiljöer är kusligt när vi vet vilken pyrande härd av våld han är.
Steve Carell gör en mycket god insats som den tillfångatagne Dr. Strauss - känslor lyser igenom fastän han är i det närmaste förstenad av skräck. Domhnall Gleeson som redan tidigare kunnat framstå som såväl charmig och snäll som komplicerad gör rollen som Sam makalöst bra. Sams ansikte förvrids i vånda över ilskan inom sig och vi vet att han känner den genom hela kroppen - men vi luras inte för ett ögonblick att känna sympati för mannen som låter sina aggressioner ta överhanden och mörda människor som gått honom emot.
De flesta av avsnitten slutar i hisnande cliffhangers. Är man inte beredd på att fortsätta med ett program till kan det vara bättre att stoppa uppspelningen under någon lugn stund några minuter innan sista scenen. Historien är tung och oroande och det kan vara svårt att orka med mer än ett avsnitt om dagen. Trots att The Patient är en så grym historia är den ändå mycket sevärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar