Det romerska imperiet är mäktigt, men det åligger alla att arbeta för dess fortsatta styrka. För Licinius skedde det på slagfältet, varifrån han återvände som hjälte. Men att han drog ut i strid var också för att stiga i rang och befinnas värdig att äkta den unga Julia, vars far tidigare inte fann Licinius värdig nog. Om detta talar han med sin vapenbroder Cinna i den inledande scenen av Gaspare Spontinis opera Vestalen.
Men Julia har nu fått en ny viktig uppgift som också sker för Roms bästa: hon är utsedd till vestal, en av de jungfrur som vaktar den eviga elden i gudinnan Vestas tempel. Översteprästinnan Vestalis Maxima förklarar ritualerna för den nyinvigda Julia så att deras tyngd klart går fram. Nu är kärleken mellan Licinius och Julia än mer omöjlig, för att bryta eden till Vesta betyder att hela Roms kraft kan krossas.
Det är en stor fördel att som publik komma nära sångarna framför Teater Tribunalens scen, tydligt kunna höra orden sjungas och dessutom se varenda skiftning i sångarnas ansiktsdrag. Intill Vestalis Maximas (Susanna Stern) magnifika stämma verkade Julias röst blekna, men var gång hon på egen hand sjunger ut om sin oro för att bryta mot plikten till Vesta, eller också när hon äntligen vågar sjunga ut sin kärlek till Licinius, är Julia (Elsa Ridderstedt) äkta och ljuvlig. För i dessa dagar när kulturdebatten (?) handlar om att det är uppiggande att vara otrogen i sitt äktenskap, talar handlingen i Vestalen om en tid när människor tog löften på allvar, sina individuella löften och de som gällde hela staten och folket.
Licinius kan dock inte ge upp sin kärlek och vill rymma med Julia. Cinna (Pär Lindskog) försöker få honom på andra tankar men är ändå beredd att hjälpa Licinius (Wiktor Sundqvist) vars kärlek flödar starkt genom hela hans kropp och gyllene stämma. Men när han träder in i templet där Julia vaktar ensam sker det katastrofala att Vestas eld slocknar. Synden ligger i öppen dager och Julia döms till döden. Endast ännu ett gudomligt ingripande kan rädda Julia och kärleken de unga tu längtar efter...
I operan Vestalen finns ett flertal vackra körpartier vilka av naturliga skäl faller bort i Kamraternas slimmade version av operan. Då sker det roliga att vi i publiken får sjunga med i melodierna ur programbladet, och även vara med och spela Gesta med Vesta. Kul inslag, men framför allt är det så att de fyra sångarna och fem musikerna mycket väl bär upp hela historien och gör den mycket engagerande och underhållande. Kamraterna väljer alltid intressanta verk och Vestalen är inget undantag. Vilken glädje att vi har Kamraterna i Stockholm!
 |
| Foto: Maximilian Mellfors |
Ovidkommande fotnot: Licinius bröstplåt har nipple rings - kinky kinky!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar