Åh, de första decennierna av nittonhundratalet är så spännande! Först var det de vackra, böljande linjerna i Art Deco och Art Noveau, och i Wiener Secession ville Gustav Klimt och de övriga engagerade förändra hela samhället och göra det friare. Det är vackert och litet vemodigt att i utställningar få se vilken skönhet de tänkte ut - och att så litet av det syns idag.
 |
| Gösta Adrian-Nilsson, Abstrakt 2 (1919) |
Något decennium senare, efter ett krig som var större och grymmare än krigen dittills, målade andra konstnärer med en ny klarhet och realism. Lotte Lasersteins porträtt är alltid genuint humanistiska, men i andra änden av det spektrumet fanns de som fördjupade sig i de släta, glänsande ytorna och formerna av maskiner och fabriker, och det var fint att få se en utställning av deras konst på alerta Sven-Harrys.
 |
| Albert Edelfeldt |
Redan på artonhundratalet målade även Albert Edelfeldt av människor i sin omgivning med genuint intresse för deras utseende, vilket är speciellt imponerande i bilderna av barn som väger på stolen eller sitter litet snett på marken, för man vet ju att de i nästa ögonblick kommer att vrida sig eller hoppa upp och springa iväg.
I Lissabon, i kulturcentret CCB finns den omfattande Berardo-samlingen som visar konst från hela 1900-talet, och den är väl värd ett besök!
Men det görs fascinerande konst även i våra dagar, och utställningen av Laurie Andersons multidimensionella konst i somras var en riktigt god anledning att tillbringa en dag på Moderna Museet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar