torsdag 7 december 2023

Bones And All

När pappan får veta att de måste sticka är de ute ur huset på en timme. Det är inte första gången det händer, och de har inte mycket packning. Maren kunde inte hejda sig. På en hemmakväll med de nya klasskamraterna började hon tugga på en av tjejernas fingrar. Maren och pappan lämnar staden utan att lämna ett spår efter sig.


Men det här var sista gången för pappan. Han överger Maren med en kassettinspelning och en ledtråd till att hitta hennes mamma. Vägen går från en småstad till en annan. Till sin överraskning möter hon en annan "ätare", den äldre mannen Sully. Han är udda men välkomnande, och det är inte förvånande att han har blivit det efter en livstid av att endast sällan möta andra med samma behov som han, ett behov som också är tabu. Han har ritualer och regler kring sitt ätande och bjuder in Maren till en måltid.


Sully är alltför underlig för Maren och hon drar vidare. Hon har sina egna funderingar kring hur man skall rättfärdiga att äta en annan människa eller i alla fall minimera plågorna. Näste ätare hon möter, den söte unge killen Lee, försöker också ha åtminstone några moraliska principer, men det är svårt både att hitta regler som fungerar och att hålla sig till dem, när man är genuint hungrig på andra människors kött.


Marens och Lees resa genom Mellanamerika är en road movie med verkligt höga insatser. De båda ger sig inte av för skojs skull, att hålla sig borta från samhället är något de måste för att inte avslöjas. Bones And All är som att vi får smygtitta på två ungdomar som försöker orientera sig i den svårspelade världen de har hamnat i. När de har ätit sig mätta tvättar de inte bort blodet som runnit nedför hakan och ned på kläderna, fastän det vore mest praktiskt, utan låter det torka in och vara kvar i några timmar. Det känns inte som något som de gör för att se läskiga ut för kameran, utan som en viktig del i en ätares identitet.


Livet på motorvägen har sin frihetskänsla och många ögonblick av glädje, som när Lee sjunger med i sin favoritmusik och förstås ungdomarnas spirande kärlek. Men det är svårt för ätare att hitta ett normalt sätt att leva med andra även när de försöker. 

2 kommentarer:

Micki sa...

Hej Jenny!
Jag tycker att " Bones and All" verkar mycket intressant och jättebra!

Tack för spännande läsning!

Marika Frykholm

Jenny B sa...

Tack för dina uppskattande ord! Ja, filmen är bra, och fastän den är otäck så frossar den inte i det. Eller jo... men inte så voyeuristiskt som en konventionell skräckfilm skulle göra.