Love Life

Det är inte nödvändigtvis så att ens liv enbart formas av dem man möter men visst spelar de förhållanden man haft en stor roll. TV-serien Love Life stegar sig igenom i tio avsnitt igenom Darby Carters liv med nedslag i de förhållanden hon haft. Besvikelser är en del av livet och kraschade förhållanden är en riklig källa till dylikt.

Love Life sorterar under Komedi mest av den anledningen att den är en halvtimme lång, inte en timme som seriösa dramaserier. Som många andra serier märkta på det sättet ger den inte några haha-ögonblick, däremot ett par tillfällen av obehag. Darbys svårighet för att säga ifrån och outtalade skamkänslor låter henne ibland dras med för långt i förhållanden som inte är bra för henne, och avsnitten med den planlöse jättebebisen Magnus Lund är bitvis plågsamma att se. De följs av en missriktad uppmuntringsaktion från Darbys narcissistiska mamma vilket är ännu mer smärtsamt att se på. Men därefter rullar bollen vidare till Darbys problemsökande väninnan Sara och faktiskt lättar stämningen mot slutet av säsongen.

Andra säsongen knoppas av från ett ögonblick i Darbys liv men kretsar kring hennes bekant Marcus Watkins, som failar ut sig från sitt äktenskap och sedan träffar nya och gamla flickvänner. Den säsongen har ett bättre flöde i berättandet då den inte gör lika stora tidshopp, fyller ut med mer från Marcus arbete som redaktör på ett bokförlag och varvar in humor från kompisarna Kian och Yogi. Ett nedslag i själslivet hos en av hans flickvänner är också ett bra perspektivskifte som gör historien om Marcus liv fylligare. Av de anledningarna är andra säsongen av Love Life mer givande och om det blir en tredje säsong hoppas jag att den går i samma anda.