Film- och TV-mediet har sina egna metoder för att visa tankar och känslor, och en god manusförfattare och regissör kan använda sig av dem. Att filmatisera Conversations With Friends är ändå en utmaning då så mycket av bokens handling pågår i Frances', huvudpersonens, huvud. Man får höra henne tveka om saker hon sagt eller tänker säga, man får i vissa spända situationer känna hennes känslor av återhållen panik som gränsar till klaustrofobi.
Det går inte att fånga lika bra på film, och det gör seriens första avsnitt alltför lika många andra TV-serier och litet banala: en ung flickas hemliga förhållande med en äldre, gift man, dock med brasklappen att mannens fru gjort ett antal snedsprång redan tidigare. Handlingen kan till och med kännas som en flickrumsdröm: hon som alltid setts som mindre söt och tilldragande än väninnan upplever nu en spännande kärleksaffär med en attraktiv man! Men även den historien är värd att berätta om den berättas väl, och nu får vi se alla de detaljer och svåra situationer som gör att kärleksaffären inte bara är ett rosaskimrande äventyr.
Dock, just för att attraktionen mellan Frances och Nick är så viktig för handlingen har jag personligen svårt att engagera mig i den då jag mest blir generad å Nicks vägnar. Detta är något som blir tydligare i rutan än i boken, då han här är förkroppsligad i en skådespelares gestalt. Tillsammans med de många ursäkter Frances får från honom för konstiga missförstånd så har jag svårt att se passion och vilja från hans håll, och kan heller inte leva mig in i Frances attraktion för honom. Förhoppningsvis är jag undantaget, och andra tittare är mer på samma våglängd som Nick och Frances.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar