Först följer vi äldsta dottern Rosalie, som tar hand om och leker med sina yngre syskon i naturen vid huset. Men på 1800-talet kunde sjukdomar inte alltid lindras och de tre yngsta syskonen dör. Under de kommande åren skall även andra av barnen dö till moderns, Mary Anns, stora plåga. Karen Joy Fowler skildrar fint hur sorgen som tynger modern driver Rosie till en skuldblandad iver att sköta om sina syskon, de som lever kvar och de som senare kommer att födas.
Fadern är en sträng förespråkare av vegetarisk kost och familjen följer påbuden någorlunda när han är ute och turnerar. Dock är alkoholen en farlig lockelse och när föreställningar måste ställas in eller avbrytas på grund av en frånvarande eller dyngrak huvudperson blir inkomsterna lägre. När sonen Edwin blir tillräckligt gammal, men fortfarande mycket ung med våra mått mätt, skickas han med fadern för att försöka tygla hans alkoholism. Sönernas dragning till teaterlivet och hur flera av deras vänner också inspireras är likaledes finkänsligt skildrat. Att vara en av sönerna till den store Booth kunde vara såväl en draghjälp som en anledning till surmagade jämförelser med fadern. Men såväl Junius Jr, Edwin och John fick framgångsrika karriärer, liksom flera barndomsvänner och senare vänner.
För en amerikansk läsare kan teaterfamiljen Booth fortfarande vara känd, då det gjorts filmer och skrivits böcker om dem. Namnet kan också klinga bekant av annan och mörkare anledning. Den näst yngste sonen, John Wilkes Booth, var mannen som mördade president Lincoln i hans teaterloge år 1865. Bit för bit vävs Johns aversioner mot abolitionisterna in i berättelsen, och den grymma handlingen blir ett sorgligt klimax mot slutet av boken.
Om familjen Booth finns en hel del historier redan; bevarade dokument och böcker skrivna redan av deras samtida, men där kan man ana att en del anekdoter överdrivits eller helt hittats på av människor som velat skarva ihop något om den så speciella familjen Booth. Karen Joy Fowler har byggt boken kring de händelser som är bekräftade eller tillräckligt trovärdiga. Av syskonens inre tankar kan vi inte veta lika mycket men det är där hon har fyllt ut handlingen, och det med en inlevelse och finkänslighet som imponerar. Kanske är allt hon skriver om Rosies, Asias och Edwins känsloliv helt fel och raka motsatsen till hur det var, men det är ändå gjort så väl att man kan bli glad för att hon har gett nytt liv åt människor som levde för hundrafemtio år sedan.
Fler böcker av Karen Joy Fowler:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar