Storebror Marcus var redan 18 när mamman hamnade i fängelse, så syskonen bodde kvar i lägenheten de hade vuxit upp i. Lillasyster Kiara är nästan 18 nu. Hon får rycka in ibland i en spritbutik men det är svårt att få ihop pengar till boende och mat. Nu ska deras hyra höjas. Marcus drömmar om att bli rap-stjärna och tjäna massor pengar är långt ifrån att slå in men han inser det inte själv.
Utan att hon egentligen gör ett aktivt val glider Kiara in i att sälja sex för pengar. Natt för natt, gata för gata kommer hon djupare in i den världen och de som rör sig där. Farligast av alla på gatorna är poliserna. De kan göra vad de vill med dig, och när de hittar Kiara på gatan blir hon deras favorit - för ett tag i alla fall.
Leila Mottley är bra på att med några meningar beskriva en miljö och stämningen där - källarstudion där Marcus och hans vänner spelar in låtar, festen dit Kia går för att sälja sig själv, andra fester dit hon inte har något val att gå eller ej. En annan detalj är hur en del människor ger ifrån sig ljud som om de inte kan hejda sig; en klagosång över livet från den uppgivna Shauna, eller ett skratt som skall avvisa alla världens bekymmer från den ständigt pårökta grannen Dee.
Något annat som lyser fram är hur människor är beroende av varandra för att klara sig; hur man ber någon om hjälp för att den borde känna ansvar, eller själv tar ansvar för någon man vill väl. Kiara älskar lillpojken Trevor i grannlägenheten och tar hand om honom när hans mamma Dee försvinner. Själv får hon vänskap, kärlek och ibland ett välkommet mål mat från bästa vännen Alé som har ett tryggare liv och jobb i familjens restaurang.
Att växa upp i Oaklands eftersatta kvarter ger dig inte många möjligheter i livet, det står klart i Nightcrawling. Mottley beskriver hur du ofta inte har något bra val eller att du ibland ändå väljer något dåligt för att du inte vet bättre, som Marcus med sin omöjliga hiphopkarriär. De tunga omständigheterna beskrivs sakligt, inte överlastat med elände utan just tillräckligt för att förstå. Tyvärr tappar boken rejält i de sista kapitlen, när handlingen skall knytas ihop och några parallella spår förklaras för banalt och mindre trovärdigt. Men Leila Mottley är en god författare och hon kommer att kunna skriva fler bra böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar