A Fire Upon the Deep av Vernor Vinge

Det vimlar av civilisationer i Vintergatan; livsformer av mycket skilda slag som har koloniserat tusentals planeter och skapat verktyg och översättningsprogram för att kunna samarbeta på rymdfärder för handel och informationsutbyte. Men alla galaxens områden lämpar sig inte lika väl för rymdresor och högteknologi; generellt sett fungerar överljusfart, -kommunikation och självmedvetna AI sämre ju närmare galaxens kärna man kommer. Planeten vi kallar jorden låg i the Slow Zone men mänskligheten har lyckats ta sig ut därifrån och koloniserat nya solsystem i Beyond. Två av dem är Straumli Realm och Sjandra Kei, grundade av norskättlingar. I sökandet efter nya planeter att kolonisera har man dock kommit alltför nära gränsen till Transcend, området utanför som huserar överlägsna intelligenser, därav några som gärna vill få fäste i lägre civilisationer och sprida sin makt inåt galaxen. Just en sådan råkar kolonisatörerna väcka till liv, och det startar en kedjereaktion som boken A Fire Upon the Deep följer på två plan.

Det tycks som att en annan superintelligens en gång i tiden redan lyckades besegra och fängsla den som människorna nu väckte, och i sista stund lyckas ett skepp fly med en last som kanske kommer att kunna stoppa the Blight som den nyväckta erövraren kallas. Precis innan informationshubben Relay utplånas av the Blights hunger lyckas ett annat skepp fly med en möjlig annan nyckel till att stoppa pestens utbredning. På det skeppet, Out Of Band II, finns två skroderiders, en vänlig och tekniskt kunnig ras; människan Ravna Bergsndot som arbetade på Relay; och Pham, ännu en människa som plockats upp från ett skepp som kommit ut från de långsammare zonerna.

Det första skeppet kraschar på en värld som dittills inte varit i kontakt med någon annan civilisation. Samhället där befinner sig på motsvarande medeltidsnivå, dels på grund av att de ligger så nära the Slow Zone och dels på grund av invånarnas beskaffenhet. De ser ut som en blandning av hund och ödla, går på fyra ben och är skickliga på att hantera verktyg och vapen med sina munnar - därför att de agerar i flock. För att skapa ett medvetande krävs flera individer, fyra till sex stycken är vanligast. De är i ständig kontakt med varandra i "tankar" som är hörbart tal, vilket gör att alltför nära och utdragen kontakt med individer från andra flockar förvirrar dem, även om flockar kan samarbeta när de behöver.

Att ett rymdskepp med en helt annan livsform och aldrig skådad teknologi kraschar mitt emellan två rivaliserande grupper skakar om det redan så annorlunda samhället. Varelserna lär sig snabbt nya saker av datorerna de hittar och börjar på var sina håll smida planer på vad de kan göra med de nya kunskaperna. Ravna och de andra på Out Of Bands II får radiokontakt med det överlevande barnet Jefri Olsndot och sätter kurs mot den nya planeten - Tines' world - jagade av ett flertal fientliga skepp som ser mänskligheten som roten till pesten som sköljer över galaxen.

Det är mycket olika miljöer som beskrivs: de pangalaktiska anpassningarna och samarbetena på Relay och även på servicestationen Harmonious Repose, och så stenslotten och naturen på Tines' world. Att resan mot Tines' world även i maxhastighet tar flera veckor är också något som Vernor Vinge tar fasta på, och det är en intressant utgångspunkt men tyvärr förvaltar han den illa. För det vi får läsa om under dessa veckor är komplicerade men livlösa beskrivningar av intriger på Tines' world och långsamma framryckningar och strider, och även de ofta omvälvande händelserna ombord på OOBII är skrivna så att all spänning vaskas ur. Det är svårt att peka ut exakt vad, men många scener hade kunnat strykas och kortas så att handlingen hade renodlats och tempot blivit högre med innehållet bibehållet. Dock är idén om galaxens zoner och deras villkor intressant. Säkerligen kommer jag att ge mig på ytterligare någon bok av Vernor Vinge och hoppas på bättre flow i handlingen.