Don't Look Up

Vilken önskedröm för en astronom, att hitta en ny komet! Drömmen går i uppfyllelse för Kate Dibiasky när hon studerar stjärnhimlen för sin avhandling på ett helt annat ämne. Kollegorna gratulerar henne hjärtligt och börjar tillsammans räkna ut kometens bana. Och då börjar oron stiga. Om litet mer än ett halvår kommer den 5-10 km stora kometen att träffa jordytan med en krasch som kommer att utplåna allt liv på jorden.

Ingenting i filmen är egentligen en överraskning; vi känner igen de två sanningssägarna som ingen tror på från andra katastroffilmer, och Don't Look Up är uppdaterad med vad vi redan har sett på sociala media av folk som värjer sig för allvarliga budskap med skojiga memer eller ren förnekelse. Till stor del hänger det, för filmens del, inte på vad som händer utan hur det visas, plus att vara en spegel i fickformat att vända mot våra samtida problem i verkligheten.

Efter mycket möda får Kate Dibiasky och hennes handledare Dr. Randall Mindy presentera sina resultat i TV. Men det är en lättsam pratshow så allt de säger fluffas bort av programledarna. När Kate får ett vredesutbrott blir hon självklart photoshoppad och giffad till hundratals retsamma memer. Men Dr. Mindy som stannar kvar och slätar över hennes ord, han är ju ganska snygg... så han blir hela Amerikas favoritastronom. Och vem kan stå emot guldregnet och folkets ibland mycket konkreta kärlek? Dr. Mindy låter sina varningar urvattnas och nöjer sig med de halvdana försök till räddningsaktioner som den image-törstiga presidenten och hennes über-smarte vän från näringslivet sätter igång. 

Note to self: Låt inte bilden av budbäraren påverka budskapets innehåll. Du kan tycka att Kates frisyr och eyeliner är fula och skratta åt hennes ilska, men hon kan ändå ha rätt.

Så snubblar världen vidare - det vill säga, övriga världen får några korta scener och verkar ännu mer bortkomna än USA, där filmens fokus ligger. Det går politik i den annalkande kometen och stora grupper protesterar vildsint och vägrar att tro på vad som framläggs som fakta - Don't look up! Andra tror på astronomerna och samlas till en hjärtevärmande konsert med tonårsstjärnan Riley Bina - fast hur mycket de än sjunger tillsammans och känner kärlek hjälper det inte ett skvatt. 

Note to self 2: Manifestationer, hur stora de än är, betyder inget om de inte ger något konkret resultat i form av uppfinningar eller förändringar som verkligen gör skillnad.

Det är en dyster bild av hela mänskligheten som filmen målar upp. De som bestämmer - presidenten, hennes rådgivare, de som bestämmer vad som syns på TV - är för självupptagna och ytliga för att ta hotet på allvar, och det är även alla vi andra, för det är ju den breda massans val som styr vad som syns på TV och vilka memer som tar över i informationsflödet. I Don't Look Up ser vi lika litet som i vår verkliga vardag av alla de som faktiskt gör något användbart: utvecklar processer för cement- och ståltillverkning som släpper ut mindre gifter och koldioxid, skapar metoder för att rensa plast ur haven, förfinar tekniker för återvinning.

Men en regissör väljer själv hur hen vill berätta, och Adam McKay berättar sin historia rappt och roligt och med en svidande sorg och besvikelse där det finns fog för det. Jag är bara litet förvånad över att vi inte fick se en folkgrupp jag tror är ganska stor: de som är trötta på hela skiten och bara väntar på att kometen skall slå ned och göra slut på allt.