Berättelsen växlar mellan tre personer: Clara, grannfrun Elizabeth och Liam, som var hos Elizabeth och hennes man när han var barn. Genom deras upplevelser och minnen kan man pussla ihop allas bakgrundshistorier och följa med i vad som händer i nutid.
A Town Called Solace behandlar några riktigt allvarliga och sorgliga ämnen: oron över en tonårsflicka som rymmer hemifrån, barnlöshet, skilsmässa. Tyvärr är personskildringarna platta, handlingen i stort sett förutsägbar och prosan litet tillgjord för att likna en åttaårings eller en drömmande gammal dams tankar. Det gör boken genomgående alldeles för lättviktig och frustrerande att läsa.
1 kommentar:
Hej Jenny!
Jag tycker att din recension: om boken: " A Town Called Solace" var mycket medkännande skriven. Och jag blir trots allt lite sugen på att läsa den! Den påminner lite i stilen som du beskriver den om en bok som vi läste på min engelska kurs med Uppsala universitet i höstas som hette: " The House on Mango Street". Av en Sydamerikansk författarinna vars namn jag tyvärr inte kommer ihåg just nu som även den var berättad ur ett barns perspektiv ur en sådär 8 år gammal flickas perspektiv.
Hälsningar från,
Marika Frykholm
Skicka en kommentar