Året är 1925, och the Roaring Twenties rumlar på med ragtime och kvinnor i kort hår som till och med kan köra bil. De har även tagit sig ända till den lilla staden i Montana där bröderna George och Phil Burbank föder upp sin boskap, men där möter motstånd i form av det krävande livet på ranchen. Det är den yngre brodern Phil som har kontrollen över arbetet, korna, hästarna, de inhyrda mannarna, och i hans tuffa uppträdande ingår också ständiga förolämpningar av brodern och andra som han dömer ut som fjolliga och omanliga.
När George gifter sig med Rose Gordon, en änka som driver restaurangen nästgårds, och hon och sonen Peter flyttar in på ranchen, sköljer Phils förakt över dem. Ändå går det att ana att hans beteende inte bara drivs av hat utan även av en förvirrad blandning av avundsjuka och bitterhet över en känslighet som han själv har förlorat.
Filmatiseringen av boken The Power of the Dog flyter på långsamt, ofta med överblickar över den magnifika naturen eller scener där arbetet med djuren pågår okommenterat. Det är inte självklart hur historien skall utveckla sig, och det är därför det är så viktigt att de inblandade skådespelarna är ypperliga - Kirsten Dunst, Kodi Smit-McPhee och Jesse Plemons som Rose Gordon, Peter Gordon och George Burbank, och framför allt Benedict Cumberbatch som Phil Burbank. Georges ro inför Phils förolämpningar, Roses osäkerhet i det nya huset och inför förnedringen Phil utsätter henne för, Peter som tonåringen med läshuvud som Phil vill "uppfostra" medelst hårdhänta metoder och förnedring. Sedan det långsamma nöjet när den skranglige Peter är segare än Phil tror och börjar finna fotfäste i livet på ranchen. Men så lätt går det inte att skapa ett lyckligt liv för alla. Filmen The Power of the Dog är på flera sätt ännu grymmare än man nog förväntar sig, men ändå mycket välgjord och sevärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar