Second Place av Rachel Cusk

 Det är svårt att se sina drömmar gå i kras när man har bemödat sig om att få dem att gå i uppfyllelse och förändra ens liv. Detta händer gång på gång i M:s liv under några intensiva månader i det ödsliga huset där hon bor med sin make Tony. Ställer man sina förhoppningar till att människor skall göra något speciellt som man har drömt om så är risken förstås mycket hög, men den insikten tycks inte slå M trots att den inbjudne gästen L och inte minst dottern Justine kontinuerligt gör saker som förvånar henne. Och ändå fortsätter M att försöka analysera och förklara sina gästers handlingar, trots att hon missförstår dem hela tiden.

En opålitlig berättare kan vara mycket intressant. Men M är i mina ögon en mycket irriterande person, så som en mygga är irriterande trots att den inte tar stor plats. Hon alluderar regelbundet till att ha blivit behandlad illa sedan barnsben, att människor inte tycker om henne, att hon inte hittar sin plats i världen. Sättet hon gör det på, med en ton av att så här är det och inget går att göra bättre, får henne låta som den sortens halv-martyr som med ett ständigt svagt gnyende kräver sympati och uppgivet slår den ifrån sig när hon får det.

Raka motsatsen till M är hennes make Tony, en fåordig man som sysselsätter sig med praktiska saker på deras ägor hela dagarna. Han är adopterad, har ingen aning om varifrån men står ändå stadigt i sin identitet. Kanske hade M vunnit på att arbeta sig trött tillsammans med honom och inte gå ensam med sina förvirrade tankar och överanalysera allt.

Visst kan man ändå känna sympati och kanske ännu mer känna igen situationer där saker inte alls går som M önskat. Tavlor målade av konstnären L skakade en gång om henne i sitt liv. Nu har hon bjudit in honom till det andra huset (Second Place) på deras ägor som Tony och hans grannar har rustat upp. Men L kommer inte ensam, han har med sig den unga Brett som är så fantastiskt kapabel och dessutom formar en tät vänskap med M:s dotter Justine. Och den egensinnige L har ingen lust att måla av M, det som hon önskat sig mest av allt - han säger att han inte ens ser henne.

Handlingen är i grunden intressant och hade kunnat förmedlas med svart humor som hade gjort boken riktigt bra. Men inte nog med att M:s personlighet är enerverande, dessutom är texten (främst genom hennes tankar) krångligt och ofta pretentiöst formulerad. Det är som att M och författaren gång på gång hittar (på) formuleringar som skall säga något djupsinnigt, skriver och skriver om den tills innebörden blivit något obegripligt, oförankrat i verkligheten och låter sig ryckas med av det och staplar några likadana meningar efter varandra.

Least of all did I understand what freedom was and how I could attain it. I thought it was a mere unbuttoning, a release, where in fact - as you know well - it is the dividend yielded by an unrelenting obedience to and mastery of the the laws of creation. The rigorously trained fingers of the concert pianist are freer than the enslaved heart of the music-lover can ever be.

Boken Second Place är skriven vänd till en Jeffers, som själv aldrig dyker upp i handlingen. På de sista sidorna förklarar Rachel Cusk att boken står i skuld till boken Lorenzo In Taos av Mabel Dodge Luhan. Jag har läst jämförelser av de två böckerna där handling, huvudpersoner och vissa dialoger är så gott som identiska. Av den anledningen, och för att Second Place är så konstlat skriven, känns Rachel Cusks bok som ett helt onödigt bidrag till den årliga bokfloden.