Lotta Hannerz verk får ta välförtjänt stor plats i galleriets rymliga salar. De ljusa, luftiga rummen passar utmärkt för hennes konst: tavlor och skulpturer i en detaljrik hyperrealistisk stil som suger in betraktaren i sin värld. De avbildade människorna är inte exakt verklighetstrogna, men ändå bara ett ögonblick från att ta ett andetag, vända sig och titta tillbaka på oss.
I första salens mitt sitter en kvinna och ritar figurer på ett anteckningsblock. Kanske är det hennes planering som håller ihop hela utställningen. Hon lutar huvudet mot ena handen, en gest som hon har gemensamt med mannen i Temps perdu som filosoferar över sitt frukostägg, och konstnären i verket Junction som sitter omgiven av möjliga framtidsbanor: en färgfläckad labbrock, en ofläckad labbrock och en verktygslåda.
I den stora salen möts man bland annat av två handdockor i verket Punch and Judy. Det tar mig några ögonblick att se att huvudena är ersatta av händer, så välgjorda och proportionerliga är de. I ett annat rum står en skulptur jag har sett förut, en kvinna insvept i en badhandduk som driver med voyeuren i oss åskådare.
Jag tycker mycket om Lotta Hannerz verk. De är inte bara noggranna avbildningar och de är inte bara roliga lekar för ögat; helheten är större än summan av delarna. Jag tänker ofta tillbaka på de verk jag redan har sett av henne, och ser fram emot varje ny utställning hon gör.
Länk till sidan om Lotta Hannerz hos Lars Bohman Gallery
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar