I samtal med Josette Bushell-Mingo berättar Jhumpa Lahiri om det som präglade hennes uppväxt och hennes författarskap: distance and absence. Avstånd och frånvaro och konsekvenserna av det; att som hennes föräldrar leva med en del ånger och skuldkänslor över dem man lämnat bakom sig i sitt sökande efter att förbättra för sig själv; att försöka behålla sin identitet i en kultur man inte vill ge efter för.
Det sista är en attityd som påverkas och kan förändras när man får barn i det nya landet; barn som kommer att känna sig hemma i denna kulturen och också tala språket bättre än föräldrarna. Att få barn i det nya landet är en vikig vändpunkt i det livet. Detta blev ännu mer tydligt för Jhumpa Lahiri när hon själv födde barn; hon hade sällskap av sin mor, vilket modern inte haft då Lahiri föddes ett år efter att familjen flyttat till Storbritannien. Så otroligt ensam och utsatt hon måste känt sig.
Jhumpa Lahiri är uppväxt i USA, men med annorlunda mat och kläder än sina klasskamrater. Hon får fortfarande frågor om var hon kommer ifrån, därför att hon ser annorlunda ut. Hon tycker att "global literature" är ett modeord som förvirrar och stöter bort henne (trots att hennes böcker ofta handlar om människor som har flyttat mellan världsdelar jag bara har läst om i böcker - men jag förstår att hon inte vill bli begränsad av ett fack). Som hon säger: The power of literature has always been to cut through what limits us. ... The themes of great literature are universal ... and liberates us from who we are.
Jag tyckte mycket om när samtalet började röra sig kring de böcker hon har skrivit, och då främst sverigeaktuella The Lowland/Sankmark. Det är intressant att höra att Lahiri inte kunde utveckla sin berättelse om de två bröderna förrän hon fann Gauri, kvinnan som är gift med dem båda i tur och ordning. Därefter blev det också intressant att utforska hennes liv; hon misslyckas i den roll som de flesta andra kvinnor fullföljer, att vara en god mor. Men Lahiri sympatiserar ändå med henne, och undrar om den kritik som riktats mot Gauri för detta ens kommit på tal om det rört sig om en man istället för en kvinna.
The Lowland var boken som Lahiri ville skriva när hon började för sjutton år sedan, men hon visste att hon inte var kapabel då att hantera historien och det historian - de politiska händelserna som hon fick sätta sig in i för att skriva. Att nu skriva klart The Lowland var som att komma till ett slut. Kanske kommer Jhumpa Lahiri och hennes författarskap att transformeras nu, när hon har flyttat till Rom och börjat skriva på italienska? Vad betyder det att tala ett annat språk? Varje språk bär på sin egen verklighet. Jag hoppas på fler aspekter av verkligheten från den skickliga och intelligenta Jhumpa Lahiri.
Böcker av Jhumpa Lahiri:
Interpreter of Maladies
Unaccustomed Earth
The Lowland
Det sista är en attityd som påverkas och kan förändras när man får barn i det nya landet; barn som kommer att känna sig hemma i denna kulturen och också tala språket bättre än föräldrarna. Att få barn i det nya landet är en vikig vändpunkt i det livet. Detta blev ännu mer tydligt för Jhumpa Lahiri när hon själv födde barn; hon hade sällskap av sin mor, vilket modern inte haft då Lahiri föddes ett år efter att familjen flyttat till Storbritannien. Så otroligt ensam och utsatt hon måste känt sig.
Jhumpa Lahiri är uppväxt i USA, men med annorlunda mat och kläder än sina klasskamrater. Hon får fortfarande frågor om var hon kommer ifrån, därför att hon ser annorlunda ut. Hon tycker att "global literature" är ett modeord som förvirrar och stöter bort henne (trots att hennes böcker ofta handlar om människor som har flyttat mellan världsdelar jag bara har läst om i böcker - men jag förstår att hon inte vill bli begränsad av ett fack). Som hon säger: The power of literature has always been to cut through what limits us. ... The themes of great literature are universal ... and liberates us from who we are.
Jag tyckte mycket om när samtalet började röra sig kring de böcker hon har skrivit, och då främst sverigeaktuella The Lowland/Sankmark. Det är intressant att höra att Lahiri inte kunde utveckla sin berättelse om de två bröderna förrän hon fann Gauri, kvinnan som är gift med dem båda i tur och ordning. Därefter blev det också intressant att utforska hennes liv; hon misslyckas i den roll som de flesta andra kvinnor fullföljer, att vara en god mor. Men Lahiri sympatiserar ändå med henne, och undrar om den kritik som riktats mot Gauri för detta ens kommit på tal om det rört sig om en man istället för en kvinna.
The Lowland var boken som Lahiri ville skriva när hon började för sjutton år sedan, men hon visste att hon inte var kapabel då att hantera historien och det historian - de politiska händelserna som hon fick sätta sig in i för att skriva. Att nu skriva klart The Lowland var som att komma till ett slut. Kanske kommer Jhumpa Lahiri och hennes författarskap att transformeras nu, när hon har flyttat till Rom och börjat skriva på italienska? Vad betyder det att tala ett annat språk? Varje språk bär på sin egen verklighet. Jag hoppas på fler aspekter av verkligheten från den skickliga och intelligenta Jhumpa Lahiri.
Böcker av Jhumpa Lahiri:
Interpreter of Maladies
Unaccustomed Earth
The Lowland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar