På bara några årtionden har datorer och kretskortsstyrda maskiner tagit plats på alla plan av vårt samhälle. Snabbt tänker vi ut nya områden där datorisering snabbar upp och förenklar. Vi kan (om vi stannar upp och tänker efter) njuta av hur mycket bekvämare de gör våra liv, försöka minnas eller förstå hur vardagslivet såg ut innan tvättmaskiner och internet, och fascineras av tidigare epokers försök till mekanisering av beräkningar, ett första steg mot datorisering.
För nästan tvåhundra år sedan, år 1822, skapade den engelske matematikern Charles Babbage en difference engine för astronomiska beräkningar, och utvecklade senare från den en analytical engine. Hur skulle artonhundratalets samhälle sett ut i en värld där räknemaskiner stod i statens tjänst? William Gibson och Bruce Sterling plockar några viktiga personer och händelser ur historien och låter dem agera under och omkring år 1855.
En viktigare fråga är kanske: Hur skulle artonhundratalets samhälle sett ut för att en uppfinning som Babbages skulle komma till allmän användning och utvecklas? De båda författarna har tänkt ut en intressant bakgrundshistoria, som avslöjas bit för bit: Vid makten sitter The Industrial Radical Party, ett framstegs- och teknikvänligt parti som ger vetenskapsmän och utforskare stor plats och respekt i England. Efter att vi först får höra om den som grymma, ur synvinkeln från Sybil Gerard vars far hängdes som ludditisk upprorsledare, nyanseras bilden av The Rads under resten av romanen, och i en avslutande fotnot nämns att deras välorganiserade hjälp under den stora potatismissväxten gav dem irländarnas obrottsliga lojalitet.
Boken är skriven på ett lätt modifierat språk som antyder såväl äldre tiders formalitet och fackuttryck skapade av andra omständigheter än våra. Det gör att man får läsa mer uppmärksamt, men även om det gör läsningen långsammare tycker jag om den sortens berättande. Då och då noteras att någon bär kläder som är Engine-made, inte machine-made, och de tekniker som arbetar med hålkorten kallas "clackers", en (onomato)poetisk benämning som väver bilder av stora, klickande maskiner. Ett nöje är också kinotropes, stora tavlor med pixlar programmerade att röra sig så att de skapar rörliga bilder.
Berättelsen är uppdelad i fem Iterations, vilka var och en berör olika händelser som ändå har samband med varandra. En ögonblicksbild inleder och avslutar varje Iteration, som ett foto i sepia som en eftervärld försöker tyda och skapa en historia kring. Samma personer dyker upp i olika konstellationer, och deras motiv och handlingar klarnar bit för bit. Även om ett eftertraktat set med mystiska hålkort är ett återkommande objekt i fokus, och i mångt och mycket något som driver handlingen framåt, kan det leda till besvikelse om man läser boken som en gåta med en tillfredsställande lösning. Vad jag njuter av är miljöskildringarna (maten som beskrivs låter aldrig speciellt god, men ändå väcker den min hunger), några kontrafaktiska blinkningar och förundran inför möjligheten att världen faktiskt hade kunnat se ut så här.
Och i den avslutande sektionen kommer ett antal korta stycken - tidningstexter, brev, intervjuer med mera - som ger bakgrunden och närmare förklaringar till händelserna i boken. Nej, ingen gåta får ett exakt svar, snarare luddiga knuffar i världshistorien som glöms mer och mer för varje generation, och just det är ännu mer tillfredsställande för mig. Jag är inget stort fan av steampunk, men uppskattar den filosofiska tonen och de detaljrika miljöskildringarna.
 | |
| Charles Babbage Difference Engine |
För nästan tvåhundra år sedan, år 1822, skapade den engelske matematikern Charles Babbage en difference engine för astronomiska beräkningar, och utvecklade senare från den en analytical engine. Hur skulle artonhundratalets samhälle sett ut i en värld där räknemaskiner stod i statens tjänst? William Gibson och Bruce Sterling plockar några viktiga personer och händelser ur historien och låter dem agera under och omkring år 1855.
En viktigare fråga är kanske: Hur skulle artonhundratalets samhälle sett ut för att en uppfinning som Babbages skulle komma till allmän användning och utvecklas? De båda författarna har tänkt ut en intressant bakgrundshistoria, som avslöjas bit för bit: Vid makten sitter The Industrial Radical Party, ett framstegs- och teknikvänligt parti som ger vetenskapsmän och utforskare stor plats och respekt i England. Efter att vi först får höra om den som grymma, ur synvinkeln från Sybil Gerard vars far hängdes som ludditisk upprorsledare, nyanseras bilden av The Rads under resten av romanen, och i en avslutande fotnot nämns att deras välorganiserade hjälp under den stora potatismissväxten gav dem irländarnas obrottsliga lojalitet.
Boken är skriven på ett lätt modifierat språk som antyder såväl äldre tiders formalitet och fackuttryck skapade av andra omständigheter än våra. Det gör att man får läsa mer uppmärksamt, men även om det gör läsningen långsammare tycker jag om den sortens berättande. Då och då noteras att någon bär kläder som är Engine-made, inte machine-made, och de tekniker som arbetar med hålkorten kallas "clackers", en (onomato)poetisk benämning som väver bilder av stora, klickande maskiner. Ett nöje är också kinotropes, stora tavlor med pixlar programmerade att röra sig så att de skapar rörliga bilder.
Berättelsen är uppdelad i fem Iterations, vilka var och en berör olika händelser som ändå har samband med varandra. En ögonblicksbild inleder och avslutar varje Iteration, som ett foto i sepia som en eftervärld försöker tyda och skapa en historia kring. Samma personer dyker upp i olika konstellationer, och deras motiv och handlingar klarnar bit för bit. Även om ett eftertraktat set med mystiska hålkort är ett återkommande objekt i fokus, och i mångt och mycket något som driver handlingen framåt, kan det leda till besvikelse om man läser boken som en gåta med en tillfredsställande lösning. Vad jag njuter av är miljöskildringarna (maten som beskrivs låter aldrig speciellt god, men ändå väcker den min hunger), några kontrafaktiska blinkningar och förundran inför möjligheten att världen faktiskt hade kunnat se ut så här.
Och i den avslutande sektionen kommer ett antal korta stycken - tidningstexter, brev, intervjuer med mera - som ger bakgrunden och närmare förklaringar till händelserna i boken. Nej, ingen gåta får ett exakt svar, snarare luddiga knuffar i världshistorien som glöms mer och mer för varje generation, och just det är ännu mer tillfredsställande för mig. Jag är inget stort fan av steampunk, men uppskattar den filosofiska tonen och de detaljrika miljöskildringarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar