Det första jag hörde av stråkkvartetten Brooklyn Rider var deras inspelning av kompositören och vännen Ljovas folkmusikinspirerade stycke Culai. Med minnet av den böljande musiken i öronen undrade jag om de skulle kunna tygla sig för konsertens första verk, Franz Schuberts kända Kvartettsats i c-moll (1820). Men inte hade jag behövt oroa mig, för den klingade starkt och vackert, utan att slå över i överromantiserade känslosvall.
Och har man spelat in alla stråkkvartetter av Philip Glass och litet till, så har man förstås disciplin och precision när det behövs. Verket vi fick höra, Stråkkvartett nr 2 "Company" (1983, inspirerad av en Beckett-pjäs) är uppbyggt av Glass repetitiva rytmer men är ändå dynamiskt och lättlyssnat.
Culai är artistnamnet för den rumänske och romske sångaren och violinisten Nicolae Neacsu. Kompositören Lev Zhurbin med artistnamnet Ljova har skrivit en svit inspirerad av honom, Culai (2012) just för Brooklyn Rider. Det är ett rikt och livfullt verk som berättar om dans, kärlek och begravningståg, och kvartetten spelade det med inlevelse och kraft. Efter paus följde ytterligare ett verk i samma anda, ett arrangemang av Ljova av det traditionella stycket Donai Oltului.
Mitt lyssnaröra ligger (ännu) inte på samma våglängd som Béla Bartók, så efter de virvlande danserna lät hans Stråkkvartett nr 2 op 17 (1917) stelt och avvisande. Ingen skugga må dock falla över Brooklyn Rider, som spelade lika väl som under hela konserten.
En av bröderna i kvartetten, Colin Jacobsen, hade skrivit det sista stycket på programmet: Three Miniatures (2011) inspirerad av den persiske musikern Kayhan Kalhor och därtill av det persiska miniatyrmåleriet. Med satsnamn som Majnun's Moonshine, The Flowers of Esfahan och A Walking Fire (en metafor för kärlek) och persiskklingande tongångar var stycket ännu en höjdpunkt i det mycket intressanta och varierade programmet. Men det överträffades i strålglans och engagemang av extranumret, vilket jag tyvärr glömde att fråga om namnet på.
Brooklyn Riders framträdande var en imponerade och inspirerande upplevelse, och jag hoppas på att se och höra mer från dem såväl i Konserthuset som annorstädes!
Länk till Brooklyn Riders hemsida
 |
| Foto: Jan-Olav Wedin |
Culai är artistnamnet för den rumänske och romske sångaren och violinisten Nicolae Neacsu. Kompositören Lev Zhurbin med artistnamnet Ljova har skrivit en svit inspirerad av honom, Culai (2012) just för Brooklyn Rider. Det är ett rikt och livfullt verk som berättar om dans, kärlek och begravningståg, och kvartetten spelade det med inlevelse och kraft. Efter paus följde ytterligare ett verk i samma anda, ett arrangemang av Ljova av det traditionella stycket Donai Oltului.
Mitt lyssnaröra ligger (ännu) inte på samma våglängd som Béla Bartók, så efter de virvlande danserna lät hans Stråkkvartett nr 2 op 17 (1917) stelt och avvisande. Ingen skugga må dock falla över Brooklyn Rider, som spelade lika väl som under hela konserten.
En av bröderna i kvartetten, Colin Jacobsen, hade skrivit det sista stycket på programmet: Three Miniatures (2011) inspirerad av den persiske musikern Kayhan Kalhor och därtill av det persiska miniatyrmåleriet. Med satsnamn som Majnun's Moonshine, The Flowers of Esfahan och A Walking Fire (en metafor för kärlek) och persiskklingande tongångar var stycket ännu en höjdpunkt i det mycket intressanta och varierade programmet. Men det överträffades i strålglans och engagemang av extranumret, vilket jag tyvärr glömde att fråga om namnet på.
Brooklyn Riders framträdande var en imponerade och inspirerande upplevelse, och jag hoppas på att se och höra mer från dem såväl i Konserthuset som annorstädes!
Länk till Brooklyn Riders hemsida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar