Thomas Broomés förra utställning på Galleri Magnus Karlsson kretsade kring huset som Ingmar Bergman lämnat efter sig på Fårö. I ett par tavlor hade Broomé målat/tecknat av interiörerna genom att låta objektens namn utgöra objekten. Den tekniken liksom den avsiktliga streckningen av ytor återkommer i den nya utställningen, Pieces of Andy, som fokuserar på Andy Warhols kvarlåtenskap.
Jag tycker om bilden av Warhols badrums-/medicinskåp, The Glue Cabinet som han själv kallade det. Burkar och flaskor i olika färger berättar om sitt innehåll, det innehåll som Warhol behövde för att klistra samman sig själv varje dag.
I övrigt är det litet roligt, men mest kuriosa, att få se till exempel en stor replika av kakburken ur vilken Andy Warhol tog en kaka som belöning. Istället för att vara fylld med goda kakor är den ihålig och på baksidan ser man att där ligger stenar. Skall det betyda att belöningen är tom, meningslös, falsk? Jämfört med de starkare droger Warhol klistrade ihop sig med är ändå kakätandet sympatiskt och lätt att känna igen sig i. Likaså är det naiva glada kakbukrsansiktet något som påminner om en barndom när glädje verkligen var glädje och inte uppblandad med cynism.
Visst lever vi i en tid som återvinner kändisskap och skrapar ny berömmelse ur minsta kvarblivna skärva, men efter de här två utställningarna i kölvattnet av större artister hoppas jag att Thomas Broomé väljer en egen bana.
Länk till Galleri Magnus Karlssons sida om Pieces of Andy
Jag tycker om bilden av Warhols badrums-/medicinskåp, The Glue Cabinet som han själv kallade det. Burkar och flaskor i olika färger berättar om sitt innehåll, det innehåll som Warhol behövde för att klistra samman sig själv varje dag.
I övrigt är det litet roligt, men mest kuriosa, att få se till exempel en stor replika av kakburken ur vilken Andy Warhol tog en kaka som belöning. Istället för att vara fylld med goda kakor är den ihålig och på baksidan ser man att där ligger stenar. Skall det betyda att belöningen är tom, meningslös, falsk? Jämfört med de starkare droger Warhol klistrade ihop sig med är ändå kakätandet sympatiskt och lätt att känna igen sig i. Likaså är det naiva glada kakbukrsansiktet något som påminner om en barndom när glädje verkligen var glädje och inte uppblandad med cynism.
Visst lever vi i en tid som återvinner kändisskap och skrapar ny berömmelse ur minsta kvarblivna skärva, men efter de här två utställningarna i kölvattnet av större artister hoppas jag att Thomas Broomé väljer en egen bana.
Länk till Galleri Magnus Karlssons sida om Pieces of Andy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar