Inte bara Schumanns Konsertstycke för fyra horn och orkester

Antonín Dvořák

Jag hade nästan inte kunnat önska mig ett bättre program än det som Kungliga Filharmonikerna satt samman: vackra stycken, lugnande för själen men ändå fulla av energi och hopp. Till första stycket, Serenad i E-dur för stråkar av Antonín Dvořák, samlades orkesterns stråkar kring dirigent Sakari Oramo och spelade med utsökt klang. De fem satserna i det rika, varierade verket fick alla sin specifika karaktär och ton; ett varmt surrande i andra satsen, och helt olika sorters livlighet i tredje satsen Scherzo: Vivace och femte satsen Finale: Allegro vivace.

Så steg inte mindre än fyra solister fram ur Filharmonikernas övriga stämmor, för Robert Schumanns Konsertstycke för fyra horn och orkester. Det är alltid fint att få höra mer av hornets mjuka, vackra klang, och Schumann låter de fyra solisterna glänsa enskilt, spela i kombinationer, både stillsamt och snabbt, så att hornets och solisternas bredd framstår tydligt och imponerande. De fyra solisterna överraskade också med ett dansant extranummer.

Foto: Bo Söderström

Wolfgang Amadeus Mozarts Symfoni nr 36 "Linz" var en underbar avslutning på konserten - så lättsam och underhållande, men absolut inte banal! Musikerna tycktes vara på strålande humör, lät alla verk komma till sin rätt, och spred en stor och välbehövlig mängd glädje till oss tacksamma åhörare.