torsdag 17 november 2016

The Childhood of Jesus av J.M. Coetzee

Mottagningen av de nyanlända är genomtänkt och korrekt. Det vill säga, på ritbordet, men i verkligheten är den fläckvis misslyckad och orsak till mycket frustration. När Simón och David kommer till Novilla blir de tilldelade ett rum att bo i i förläggningen. Dock är kvinnan som har nyckeln till rummet omöjlig att få tag i, och det går inte att byta rum eller komma runt hindret på annat sätt. Litet med vänster hand låter en annan anställd på förläggningen mannen och pojken sova över i hennes trädgård.

Synbarligen finns det ett system på plats för de ständigt ankommande människorna, så man borde ju inte klaga, men inget är riktigt tillfredsställande, så det går inte riktigt att komma till ro. Men av stadens invånare tycks det bara vara Simón som är missnöjd; alla andra är tillfreds med allt och föreslår artigt andra, ointressanta lösningar på hans problem. Kosten är med smärre variationer bröd med bönröra; sällan kött eller frukt, aldrig några kryddor. Skildringen av Simóns vilsenhet i det nya landet ger en mycket god känsla för hur det kan kännas för dagens flyktingar att komma till ett aldrig så välmenande västland: allt är ändamålsenligt och välordnat men ändå på något sätt livlöst. Simón kan för övrigt själv vara irriterande och påflugen i sina ifrågasättanden, och inte minst konstigt tjurskallig i sökandet efter Davids mor.

Återkommande kommentarer gör dock tydligt att Simóns och Davids ankomst till Novilla är något helt annat än vad som sker i vår värld. De har kommit med båt någon annanstans ifrån, från ett tidigare liv där de hade andra namn, men vilka namn och vilket liv kan de inte komma ihåg. Alla uppmanar Simón att glömma det gamla och fokusera på det nya livet, men han minns ju och kan inte släppa minnena av kött, kryddor, kärlek, sex. I Novilla får de lära sig ett nytt språk, spanska, vilket går ganska snabbt och lätt. Vilket var deras tidigare hemland? Pojken har (ödesmättat!) fått lära sig första versen av Goethes Erlkönig i original, men varken han eller Simón förstår vad orden betyder då ingen av dem, säger de, kan engelska.

En fin bok har David hittat och älskar: Don Quixote. Men i den här världen är den skriven av moren Benengeli, alltså den som Cervantes i sin bok tillskriver författarskapet i en lek med metanivåer. Jag funderar på om det är så att de befinner sig i den litterära världen vilken alla böcker är skrivna om. Tänker man på att bokens titel är The Childhood of Jesus går det att föreställa sig att detta är den människa om vilken Bibelns Jesus skrevs, och då i förlängningen att evangelierna är förvrängningar av "sanningen". Men andra delar av boken, i synnerhet pojken själv, motsäger den tolkningen.

J.M. Coetzee blandar skickligt mysterier med en ytterst vardaglig lunk, och även om några partier känns mindre viktiga och till och med onödiga, bjuder handlingen på spänning. Mystiken uppstår både i de svårbegripliga förhållandena i det nya landet och i några kryptiska uttalanden från pojken själv. Är de bara barns förvirring eller har de djupare innebörd? Det faktum att boken heter The Childhood of Jesus gör att man gärna vill tolka Davids ord profetiskt. Extra glad är jag att jag läste boken först i år, när Coetzee hunnit skriva fortsättningen The Schooldays of Jesus, för boken slutar i ett frågetecken och jag vill gärna veta mer om såväl David/Jesus, Simón och världen de befinner sig i.

Fler böcker av J.M. Coetzee
Dusklands
Boyhood
Elizabeth Costello
Slow Man

2 kommentarer:

Mrs. B sa...

Den här romanen verkar jättespännande. Jag hade fått för mig att Coetzee verkligen hade skrivit en berättelse om Jesu liv, rakt upp och ner, skulle nog nog aldrig kommit så långt som att plocka upp den här om jag inte läst ditt tankvärda och innehållsrika inlägg. Tack så mycket!

Jenny B sa...

Tack själv, så bra att jag väckte ditt intresse! Jag hade också väntat mig att åtminstone kunna knyta något av handlingen till vår uppfattning om Jesus, det må vara den historiske personen eller Guds son som han omtalas i Bibeln, men än så länge är kopplingen mycket svår att se. Det ökar ju förstås bara mysteriet i boken.