Utställningen på Moderna Muséet har namn efter en serie verk av Thomas Schütte, United Enemies. I både stort och litet format visar han figurer inlindade i tyg och sammanknutna med rep, nästan som presentförpackningar, med oftast sura uppsyner. Vare sig fienderna vill förgöra varandra, eller vänder sin ilska utåt enligt devisen "min fiendes fiende är min vän", så tycks de ha liten chans att göra det, för även om de skulle komma loss ur omfamningen verkar de varken ha vapen eller ens särskilt kraftiga armar och ben under inpackningen. De har bara sina mycket sura miner.
De sura minerna återkommer i utställningen, i andra serier av konstnären. I en film förklarar Schütte att han skapar sina gubbar snabbt, i litet och enkelt format, och sedan kan bli överraskad av resultatet när huvudena utförts i de stora proportionerna det var tänkt. Det är ändå imponerande hur olika ansiktsdragen är på alla personer han skapat. Speciellt tycker jag om serien Wichte, meterstora huvuden med överdrivna ansiktsdrag som ändå har utseenden som påminner om äldre tyska män jag träffat vid besök i landet.
Dock är det en stor övervikt av män som modeller; alla serier jag nämnt hittills och några till föreställer män i alla åldrar. De enda kvinnor som syns (förutom prinsessan Leia-dockor i en underhållande fotosvit) är liggande, passiva skulpturer utan lemmar, ja, till och med utan huvuden.
Man kan inte begära att varje konstnär skall inkorporera drömmen om aktiva, jämställda kvinnor i sina verk, men det känns väldigt typiskt att en tysk man i 60-årsåldern fokuserat på och förstorat just män, män, män med makt eller i maktkamp. Men visst, det är sällan några rena hjälteporträtt Schütte skapar. De två Krigare i hårt polerat trä och övermänskligt format som står i ett hörn har stolta uppsyner, men benen och armarna är förkrympta och ser odugliga ut.
De söta teckningarna i serien Walser Drawings är inspirerade av den schweiziske författaren Robert Walser, vilkens författarskap jag inte känner till närmare, men av vad jag snabbt läser in mig på tänker jag mig att Schüttes användande av kända seriefigurer och en stil som påminner om den lurige sagofarbrorn Janosch är en blinkning till Walsers blandning av högt och lågt.
De originella arkitekturförslagen befäster bilden av Thomas Schütte som en mångsidig och idérik man, och många av hans verk är mycket underhållande, om än inte med den intellektuella tyngd som de stora formaten antyder.
Länk till Moderna Muséets sida om Thomas Schütte
De sura minerna återkommer i utställningen, i andra serier av konstnären. I en film förklarar Schütte att han skapar sina gubbar snabbt, i litet och enkelt format, och sedan kan bli överraskad av resultatet när huvudena utförts i de stora proportionerna det var tänkt. Det är ändå imponerande hur olika ansiktsdragen är på alla personer han skapat. Speciellt tycker jag om serien Wichte, meterstora huvuden med överdrivna ansiktsdrag som ändå har utseenden som påminner om äldre tyska män jag träffat vid besök i landet.
Dock är det en stor övervikt av män som modeller; alla serier jag nämnt hittills och några till föreställer män i alla åldrar. De enda kvinnor som syns (förutom prinsessan Leia-dockor i en underhållande fotosvit) är liggande, passiva skulpturer utan lemmar, ja, till och med utan huvuden.
Man kan inte begära att varje konstnär skall inkorporera drömmen om aktiva, jämställda kvinnor i sina verk, men det känns väldigt typiskt att en tysk man i 60-årsåldern fokuserat på och förstorat just män, män, män med makt eller i maktkamp. Men visst, det är sällan några rena hjälteporträtt Schütte skapar. De två Krigare i hårt polerat trä och övermänskligt format som står i ett hörn har stolta uppsyner, men benen och armarna är förkrympta och ser odugliga ut.
De söta teckningarna i serien Walser Drawings är inspirerade av den schweiziske författaren Robert Walser, vilkens författarskap jag inte känner till närmare, men av vad jag snabbt läser in mig på tänker jag mig att Schüttes användande av kända seriefigurer och en stil som påminner om den lurige sagofarbrorn Janosch är en blinkning till Walsers blandning av högt och lågt.
De originella arkitekturförslagen befäster bilden av Thomas Schütte som en mångsidig och idérik man, och många av hans verk är mycket underhållande, om än inte med den intellektuella tyngd som de stora formaten antyder.
Länk till Moderna Muséets sida om Thomas Schütte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar