Dr. Stephen Strange är den bäste neurokirurgen i New York, nej, förmodligen i världen. Självsäkerheten slår över i övermod, när han framsusande i bilen pratar igenom några förslag på nya patienter (vilka för övrigt låter som nuvarande och blivande Avengers eller superskurkar, med sina spännande bakgrundshistorier). Bilen flyger av vägen, Dr. Strange slås sönder och samman, räddas av sin krockkudde och sina kirurgkollegor - men händerna, de viktigaste instrumenten i hans verksamhet som kirurg, de är söndertrasade och bara hjälpligt rörliga. Rehabiliteringen känns hopplös, så när Dr. Strange får höra om en förlamad patient som mirakulöst blivit helt frisk, följer han det spåret till Katmandu.
Redan tidigt i filmen har vi fått se kåpklädda människor utföra fantastiska krökningar av verkligheten under strider om en hemlig och farlig rit. Men Dr. Strange har inte upplevt det, så det är inte att undra på att han, vetenskapsmannen, avfärdar som flum allt det som berättas för honom av The Ancient One. Hämta krafter från andra universa! Styra om processerna i den egna kroppen och manipulera omgivningen efter egen vilja! Svaret blir en hisnande resa mellan alla de omtalade universa; underliga, lockande och skrämmande. Det är ytterst omskakande för Stephen Strange och skönt underhållande för oss i IMAX-salongen.
Trots att Strange fortfarande tvivlar på sin egna förmåga tickar hans briljanta hjärna igång, letar upp de farligaste böckerna i biblioteket och pusslar samman magiska formler för att ta reda på sådant som hålls utom räckhåll för de nyblivna eleverna. Och hans blixtsnabba lärande kommer genast till användning, för snart kommer de upproriska forna lärjungarna tillbaka för att utplåna The Ancient One och alla andra som gör motstånd.
Klostret där de kunniga lär ut sin magi - eller som The Ancient One säger till Stephen Strange: "kalla det program om du hellre vill det" - är ändamålsenligt och vackert formgivet. Från en central plats intill det stora biblioteket finns passager till de tre templen i New York, London och Hong Kong. Ah, den pirrande känslan att öppna en dörr och kliva ut till en helt annan plats hinner knappt ta plats innan striden dundrar fram från en världsdel till en annan. De historietyngda tillflyktsorterna trasas sönder strax efter att vi sett den vackra, diskreta symbolen som märker ut deras plats i staden för den som vet att leta.
Striden pågår i flera plan på samma gång, och både tid och rum blir vapen för de olika fraktionerna. När huskroppar vrider sig runt sig själva och explosioner sker baklänges är det fascinerande att se på, men det är jordens öde som står på spel. Som avfällig serietidningsläsare är jag bara ytligt bekant med figuren Dr. Strange, men filmen ger honom en spännande origin story och en tydlig, unik karaktär som kommer att göra skäl för sin plats i Marvel-filmserien framöver. De två scenerna under eftertexterna pekar mot var sitt spår av uppföljning, och jag ser fram emot båda två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar