All That Man Is av David Szalay

Det är inte förvånande att alla huvudpersoner i novellsamlingen All That Man Is befinner sig på resa. Det är ett grepp som inte alls känns sökt, eftersom varje berättelse och resa har sina egna förutsättningar, och resultatet blir mycket gott. Vi är nog många som upptäckt mer om oss själva när vi varit på andra platser än den välkända, och behövt navigera under nya förhållanden. Det är just vad som händer männen i David Szalays bok.

Historierna utspelar sig alla i vår samtid; 2013 nämns ett par gånger. Resorna företas främst mellan olika platser i Europa, då och då förbi Park Lane i London. Mönstren tar form efter hand, utan att störa läsningen, eftersom varje novell är så fokuserad på just sin huvudperson och hans livssituation, och alltid mycket annorlunda än novellerna före och efter. Novellerna är ordnade kronologiskt efter personernas ålder.

De första berättelserna handlar alltså om unga pojkar på väg att förstå vilka de är och vart de skulle kunna gå i livet, tack vare upplevelser som inte alls blir som de tänkt. Szalay beskriver mycket väl känslan av vilsenhet blandad med vacklande beslutsamhet inför omvärldens krav, under en livsperiod då man börjar förstå vad som är viktigt för en själv och samtidigt fatta att andra kan ha helt andra önskningar. Och så många av kraven och önskningarna handlar om sex! Presenterat i följd blir världens sexfixering både irriterande och skrattretande.

För de vuxna männen på livets middagshöjd, vare sig de har lyckats eller misslyckats i livet, börjar en tvekan om livets mening och mål att smyga sig in. För de äldsta männen kommer döden allt närmare i såväl tankar som vardag. Men dessa snabba sammanfattningar gör inte novellerna rättvisa; som sagt är varje historia så välskriven att den skulle kunna läsas fristående med stor behållning. Helt olika europeiska landskap bidrar till skiftande yttre och inre stämningar. Där finns den förvuxne pojken från England som flyttat till en kroatisk by för att kunna leva någorlunda gott men billigt - flyttat eller kanske flytt från en misslyckad tillvaro. Där finns också den ryske mångmiljonären som i slag på slag förlorar allt han förvärvat, och inte ser något finnas kvar. Szalay låter ångesten och ensamheten krypa in, oftast oartikulerad men desto mer svårbemästrad.

Goda författare behärskar både det inre och det yttre landskapet, och när omgivningen samspelar med sinnesomvälvningar blir effekten desto större. David Szalay har ett utmärkt öga för sidorna av Europa som vi många gånger har sett men sällan fastnat på kort eller i minnet: Londons bakgator en tidig morgon, mörka, regniga nätter längs Autobahn, en dammig by i inlandet där inget längre händer. All That Man Is var en vemodig njutning, och jag ser fram emot att läsa mer av David Szalay.