Eurocon 2023, fredagen

More than a thousand words: Illustrating the imagination

Johan Egerkrans, Matylda Naczyńska, Olivia Serwaa Bernardsson, Nina Tadsen, Britt-Inger Johansson (moderator)

När Matylda Naczyńska läste böcker längtade hon efter att måla bilder av vad hon läste. Olivia Serwaa Bernardsson lockades av japansk kultur och manga, sedan av sagor och fantasy, och båda arbetar nu med illustration av fantastik på olika sätt, liksom förstås även Johan Egerkrans. Nina Tadsen kommer från akademihållet och uppmärksammade att fantastiken i stort sett är exkluderad från konsthistorien. 

Gruppen talade bland annat om hur det är bra att hitta och visa en realism och något som är görbart även när man tecknar övernaturliga och utomjordiska motiv. När man skapar concept art för dataspel och liknande så kan föremålen och dräkterna inte bara vara vackra utan måste även vara funktionella. Ännu mer krävande än 2D-bilder är att skapa något som ser vettigt ut när det rör sig. Det finns fördelar och nackdelar med att skapa föremål och varelser från liknande referenser man redan har, och många gånger är det enklare att teckna även något originellt med utgångspunkt i vad någon annan konstnär tidigare skapat, än att se på djuret eller föremålet självt. Nu är vi alltså inne på väsen och figurer som inte finns i verkligheten och som illustratören måste uppfinna själv. Och för den kommande betraktaren kan det vara enklare att se och förstå om man överdriver några detaljer, liksom en karikatyr kan vara en lättare igenkännbar bild på en människa. Men så gäller det också att ha en viss suspension of disbelief - Johan Egerkrans påpekade att vingarna på draken i Eurocons signatur inte skulle kunna lyfta och bära den, men den är snygg!

Working with the future

Andrew Dana Hudson, Anna Krook-Riekkola, Klaus Æ. Mogensen, Jesper Stage, Johan Jönsson (moderator)

Det finns människor som planerar för framtiden, mycket konkreta planer för saker som påverkar allas våra kommande liv. Anna Krook-Riekkola är en av dem då hon är med och planerar framtidens energi. Ett kraftverk kommer att stå kvar i minst 40 år och då kommer mycket att ha förändrats. Hon tycker att många fler borde fundera över framtiden så att det inte bara är några få som gör det och skapar planerna, eftersom de påverkar oss alla för lång tid. Och science fiction är viktigt, för där spekulerar man inte bara i trender och fakta utan framför allt i hur människorna påverkas av dem och själva reagerar på dem.

Jesper Stage har i många kloka och underhållande Swecon-föredrag gett oss nya insikter om ekonomiska realiteter som faktiskt också gäller i science fiction. Vi kan lära oss mycket om framtiden av vad som skett förut. Vi kan också titta på gamla prediktioner av framtiden, och istället för att skratta åt allt de trodde fel om, tänka på varför det tänkte fel. Framtidsvisioner är ofta styrda av dåtidens tankar och trender. Men att ta en trend och dra ut den oändligt leder ofta fel, och det av många olika skäl.

Det är nog delvis så att framtidsvisioner i science fiction har påverkat framtiden (nutiden), som Metaverse i Snowcrash, små apparater att bära med sig och tala i, och andra tekniska prylar. Och även i motsatt riktning - vi kan vara ganska snabba med att peka ut när något verkar dra alltför långt mot övervakningssamhället i 1984. Ett intressant uttryck är "the world would be way more kafkaesque and orwellian if not for Kafka and Orwell".

AI, Robots and Identity

Niels Dalgaard, Eva Holmquist, Andrew Dana Hudson, Martha Wells, Mikko Rauhala (moderator)

Vill AI (eller robotar) egentligen bli människor? Är inte det en ganska mänsklig idé, är det inte troligt att de skulle vilja vara något eget? Om de nu kan vilja något. Hur mycket av personlighet/originalitet kommer från den ursprungliga programmeringen? Och om en entitet är programmerad att vilja något som är självdestruktivt, är det inte oetiskt - som korna i Liftarens Guide Till Galaxen som vill bli uppätna?

Att en AI eller en robot har eller får medvetande och personlighet, det är nog inte så binärt utan troligen en glidande skala. Om vi ser på hur vi historiskt försökt skilja oss från djuren, så har vi hela tiden fått flytta våra definitioner på vad som utgör intelligens efter att vi har upptäckt djur som gör samma saker.

Men om vi skulle komma till en punkt där vi erkänner att en AI är självmedveten och att vi ger den rättigheter, då kan vi (i den avancerade civilisationen) fundera på att alla människor i världen ännu inte har samma rättigheter och självbestämmande. Ett annat dilemma: att entiteterna är skapade för att tjäna ett syfte. Vad skall de göra när de inte längre uppfyller det, när de till exempel blivit för gamla och ersatta med nyare modeller? Fandom for Robots är en novell som tar upp det och kan ge en något att fundera på.

The Word for World is Forest - Hugo winner 50 years ago

Lise Andreasen, Saga Bolund, Jessica Elgenstierna, Ian McDonald, Flemming Rasch (moderator)

För femtio år sedan fick Ursula K Le Guin välförtjänt Hugopriset för boken The Word for World is Forest. Den inspirerades av den stora skogfällningen nära Le Guins hem i Oregon, och av det då pågående Vietnamkriget. Men tyvärr har vi fortfarande pågående krig i många delar av världen, så det finns nya referenspunkter, även till kolonialismen som Terranerna utsätter ursprungsbefolkningen på Athshe för. Att ta sig från Terra till Athshe tar 40 år så de människor som befinner sig där har alltså lämnat allt och alla de kände bakom sig och har inget annat än sig själva på plats. Men det är ingen ursäkt för den grymma avhumaniseringen av de små, gröna pälsklädda varelserna som lever i harmoni med träden som människorna hugger ned. Visst är boken litet svartvit, i det att så gott som alla människor är onda och alla athsheaner är goda, och inom athshe är uppdelningen manligt-kvinnligt också ganska stereotypt. Men även med sin sorgliga handling är boken läsvärd än idag.